Jag har gått hela dagen och laddat för att ta en dusch, just nu är den rena lilla detaljen lite som att bestiga mount everst. Okej jag överdriver lite men det är faktiskt väldigt jobbigt. Jag blir andfådd av minsta lilla just nu. Helt normalt.
I gravid och baby appen står det att bebisen inte har lika mycket plats nu och kan inte sparka lika mycket som tidigare. Fast jag har ju inte känt så mycket sparkar som med de andra graviditeterna. Det sägs bero på att moderkakan ligger som den ligger och att bebis ligger väldigt långt bak mot ryggen. Och när jag tänker efter så var det ju likadant när jag väntade Victor. Kände de första sparkarna i månad sju, fast då fick jag ju inte reda på att jag var gravid förens jag var i sjunde månaden så om jag hade känt något så visste jag ju inte var det var. Han låg också väldigt långt ”bak” mot min rygg sa de på mödravården. Och nej det syntes inte ens att jag var gravid. Man kan ju tycka att det är väldigt konstigt att man inte känt något överhuvudtaget när man läser om de som fått väldigt ont och åkt upp till akuten, eller helt ovetandes fött barn hemma utan att veta om att de ens varit gravida. Jag förstår att det kan bli så och att det händer. Det måste verkligen vara chockartat!
Det står också i appen att barnet växer mycket nu och att jag inte ska glömma bort mina mellanmål och att jag nu kan börja må lite mera illa just nu. Det beror på barnets snabba tillväxt och att hormonpåslaget är stort. Också helt normalt.
Den lilla människan därinne är färdig kan man säga, den behöver bara gräddas lite nu och ”mulla” på sig.
Jag börjar reda bo nu säger Micke. Får mera städnoja än vanligt, vill ha allt i ordning och reda. Börjar få lite panik över alla inköp som inte är klara. Bebiskläder, jag behöver handla bebiskläder. Köpte faktiskt en julklapp till lilla ”P” ett urgulligt set från h&m, ska visa er imorgon om jag kommer ihåg att fota det.
Av mormor fick lilla ”P” en hårig muff hehe. Det är en muff till skärmen på barnvagnen. Har ni sett den där reklamen på teven ”syster vi har en katt utan puls här” ni vet han som behöver nya glasögon. Lite så känner jag varje gång jag ser muffen ligga på vagnen. Trasan lade sig nämligen på vagnen och han såg precis ut som muffen så vid ett tillfälle så gapade jag muffen ”men har inte matte sagt till dig att du inte får ligga på vagnen, förbaskade KF!?” (KF är ett snällare ord för kattfan) Då skrattade jag när jag insåg att det inte var Trasan utan muffen. Sen fick jag dåligt samvete ock skämde bort KF med kyckling.
Visst ser det mysigt ut ♥ Mamma köpte det av någon tjej på nätet, på Facebook tror jag hon sa att hon hittat henne. Har ingen aning om vad hon heter, men någon kanske vill hjälpa till att kommentera här nedan vart ni kan hitta håriga muffar 🙂
Grejade med mina naglar igår. Det juliga röda blev utbytt mot rosa skimmer och bling bling. Jag älskar Lilly Nails produkter! Kunde inte bestämma mig så det blev lite av varje på naglarna. På långfingret har jag holographic, svårt att se på bilderna kanske men det skiftar som pärlemo kan man säga. Supercoolt! Jag funderar på att skaffa ett instagramkonto som bara kommer att fyllas med naglar som jag skapar. Ibland kommer jag såklart flika in lite här i bloggen också, men det vore kanske bra att kunna spamma med naglar på ett separat konto för alla som är intresserade.
Nu är det inte långt kvar på utbildningen. Vi ska träffas vid ett tillfälle till den här veckan, och nästa gång är det prov! Börjar få fjärilar i magen, men jag hoppas det ska gå bra. På slutprovet så ska vi ta emot en kund och förlänga samt göra en fransk manikyr, så detta tränas det på så mycket jag bara kan.
Häromdagen så fick min vän Madelen ställa upp som modell. Ni ser en förebild och en ”efterbild” jag är inte helt klar på bild två. Det ska filas till en bättre form. Men där ser ni i praktiken hur det ska se ut. Inte alldeles självklart ska jag säga er. Skitsvårt om jag ska vara ärlig. Men jag kämpar på!
Blir lite skillnad! Hoppas min lärare godkänner arbetet 😀
Fick veta något roligt häromdagen, tänk vad livet kan vända för vissa människor. Från bottenlös sorg till fullkomlig kärlek och lycka. Livet är bra fantastiskt eller vad säger ni? Hade tänkt att skriva en lite årskrönika som jag alltid gör, och det ska jag. Men det här gångna året har varit så galet på många sätt och vis med olika bergochdalbanor både känslomässigt och fysiskt. Jag tänker lite varje dag på hur jag ska sammanfatta det hela, knyta ihop säcken och lyfta höjdpunkterna. Det har hänt så mycket, ger det några dagar till.
Nu ska jag lägga barn, vara den stenhårda föräldern som stänger av all elektronik och piskar barnen i säng. Hög tid att vända tillbaka dygnet och få fason på dygnets alla timmar. Flera som känner igen dilemmat? 😉
Kram ♥ / Madeleine