Har ni sett så magiskt. Trots blåst och lite regn så kom en fantastisk sol upp igår precis när vi skulle ta en promenad nere i Varamon. Jag hann att fånga den rosa horisonten innan det blev mörkt.
Här skulle jag vilja fota ett par. Hur fint skulle inte det vara. Jag har ju fotat här flera gånger förut, men det blir en helt annan sak nu när man har utvecklats, tagit kurser och känner sig mera säker på sin sak. När jag tittar tillbaka på en utav de första fotograferingarna jag gjorde här nere så känner jag på en gång hur mycket jag skulle vilja förändra och göra annorlunda i redigeringen. Jag har en helt annan färgsättning idag emot vad jag hade för några år sedan. HÄR ser ni en tillbakablick på hur fotograferingen såg ut då. Och HÄR är en till som jag hittade
Jag har genom åren fått så många förfrågningar om fotograferingar, där par och familjer vill fotas av mig. Och det är nog den bästa komplimangen man kan få. Jag blir så himla glad när ni vill anlita mig som fotograf. Att föreviga vackra par, familjer, barn och betydelsefulla ögonblick är ju faktiskt bland det roligaste jag vet. Och tro mig jag har verkligen velat tacka ja till ALLA er som frågat mig.
Dock har jag inte känt att jag haft tiden att lägga på fotograferingar på det sättet. Dessutom så känns det knas att bara tacka ja till några av alla er som skrivit till mig. Det är ju lite antingen eller?
Dumt egentligen, för varför skulle jag inte kunna tacka ja till så många som jag hinner att tacka ja till? Idag hör nästan alla mina fotouppdrag ihop med bloggen, till de samarbeten jag gör och till produktfotograferingar. Och är det något som jag uppskattar så är det en blogg med vältagna bilder så där lägger jag ner mycket tid, och med det menar jag inte ”städade” bilder utan högupplösta. Sen är vackra bilder alltid tilltalande, i alla fall så känner jag så. Man kan följa en persons blogg för att man är genuint intresserad av personen i fråga, men jag kan säga med handen på hjärtat att jag tror att dit ögat dras där är man. Jag följer så många bra och skickliga fotografer för att de inspirerar mig med deras bilder och fotokonst. Det kanske känns lite konstigt och ytligt, men jag ser på det på samma sätt som att jag köper en tavla. Man behöver ju inte köpa personen bakom tavlan. Förstår ni hur jag menar?
Jag har en fotostudio och ju flera kurser jag går ju säkrare blir jag. Så varför skulle jag inte tacka ja till fotouppdrag!? Vem som helst får idag kalla sig för fotograf, jag vet många fotografer som jobbar professionellt som fotograf som endast har tagit några fotokurser på nätet och kanske en och annan workshop. Det är faktiskt vanligt att det just börjar så. Och det är inget fel med det.
Så vem vet, jag kanske kommer att börja tacka ja till fotograferingar nu
Mathildes hår har blivit så långt att hon kan ha tofs nu. Alltså så oemotståndligt gulligt! Just de där första tofsarna är ju så söta tycker jag. Min lilla Tildis Hon är galen i vatten och hon är galen i att bada, igår kunde det ha blivit ett riktigt kallt bad för fröken!
Colin sträckte ut armarna och låtsades att han flög.
Det var skönt med en uppfriskande promenad tillsammans med familjen igår. Nu ska vi åka ut till skogen, jag ska passa på att titta efter lite fina platser att fota på. Angelica ska få hjälpa mig att ta några bilder på mig i skogsmiljö. Jag tog ju inte så många gravidbilder när jag väntade Mathilde så därför tänker jag att jag ska ta igen det med lite bilder nu ihop på oss.
Angelica fotade sin vännina häromdagen och det blev så magiskt fint när hon satt och ammade i skogen. Kika in på Angelicas blogg så får ni se!
Kram / Madeleine ♥
