Taadaa! Här är skåpet jag skrev om igår. Och innan ni skriker rätt ut nu, ja det är väldigt vackert som det är. Ett fantastiskt vackert linneskåp med fint träslag. Vad exakt det är har jag ingen aning om men fint är det! Men jo det ska få en ny färg, det passar liksom inte in som det ser ut nu, inte till den övriga inredningen. Eller jo det kanske det gör, men jag ska nåla det.
Jag får ju nästan lite dåligt samvete för att jag ska måla om det, men jag vet ju hur fint det kommer bli. Eller jag hoppas på att det blir fint. Tycker ni jag är knäpp som ska måla det?
Ett kaos att bara få in skåpet i vardagsrummet. Barnen undrade vad det var frågan om? Vart ska vi ha det där? Frågade Adam med en uppgiven blick. Precis som han redan var trött på mitt lilla renoveringsryck. Själv är jag superduper glad att jag hittade precis det skåpet 700kr fick jag betala på återvinning för det. Som hittat, eller?
Imorgon ska första lagret vara målat, återkommer med mera bilder. Just ja, textilfärg. Är det någon av er som har använt det någon gång? Jag har aldrig provat det men skulle vilja prova på ett par tofsar eller säger man ”tassels” som Hollywood frun Maria kallar det? Jag vill färga de mörka, det kan väl inte vara så svårt tänker jag. Det blir mitt andra mission imorgon, att köpa textilfärg.
Vi fick fika hemma hos Angelica och Rille idag, det blev en snabb fika med muffins som Angelica bakat. Det var länge sedan vi hälsade på hemma hos dom nu. Det var mysigt
Rille gjorde som vanligt en spektakulär entré. Inte för inte våran snapchatgrupp heter swingers kanske hehe!
[newsletter]
Lilla Leona, så himla mammasjuk hela tiden. Precis som min Mathilde.
Efter fikan så åkte vi och hämtade barn sen åkte vi hem lagade mat. Jag kände mig lite stressad inför kursen. Det var mycket som skulle fixas innan vi åkte. Micke och barnen skulle nämligen åka med för de skulle hälsa på hos farfar och farmor medans jag var på kurs. Charlie stod och hoppade i hallen han ville absolut inte följa med till Linköping, han ville hellre vara med kompisarna som skulle vara ute och cykla i leran. Men vi sa nej, han fick inte dra iväg. Du får bara vara utanför nu tills vi ska åka! Hörde jag Micke säga till Charlie innan han gick ut. När det blev dags att åka var Charlie naturligtvis borta Ni kan ju gissa om jag fick ett stresspåslag som hette duga! Vi ropade, och Adam gav sig ut i spöregnet och letade efter brorsan men han var borta. Vi packade in oss i bilden och åkte upp till kompisen och ringde på hans dörr. De sa att grabbarna hade tagit sina cyklar och gått till skogen. De ligger en liten dunge precis över oss kan man säga, och där brukar barnen vara och cykla. Så vi fortsatt letandet där, men ingen Charlie syntes till. Det bara kokade i mig, han visste mycket väl att vi skulle åka och att min kurs var viktig. Till slut sa Colin mamma de sa att de skulle till ett annat ställe och cykla, ett ställe där vi inte får vara! Men va? Då visste han hela tiden men ville inte skvallra? Vi åkte i alla fall dit och mycket riktigt så hittade vi Charlie och de andra grabbarna där. Han var precis lerig hela han. Jag tittade på klockan och ville nästan börja gråta! Hur fasen skulle jag nu hinna in till Linköping i tid? Hem med Charlie så han fick byta kläder och sen var det bara att köra järnet mot kursen. Jag förklarade ett och annat för Charlie i bilen, hur viktigt det är att lyssna. Och att man aldrig får dra iväg sådär utan att vi ”okejat” det.
Jag kom en kvart försent och det var ingen fara. Men samtidgt så rättfärdigar det inte hans beteende. Jag visade att jag blev ledsen, och det kanske fick honom att tänka till tills nästa gång.
Jag frågade på instagram hur andra familjer gjorde med olydiga barn. Ifall de straffade med utegångsförbud eller kanske indragen veckopeng?
Meningarna var olika. Vad tycker ni? Hur gör ni?
Kram / Madeleine