Herregud vilken dag. Jag har haft en tuff vecka, och lördagen började med bråk på övervåningen. Den slutade på samma sätt igårkväll också. Usch man blir så trött i huvudet. Våra grabbar är inne in någon slags fas just nu, ja det måste vara så? Bråken avlöser varandra och det ena är mera energikrävande än det andra. Micke har varit iväg hela veckan med sin jakt, och jag har fått rodda med det mesta själv. Med alla fritidsintressen, barnens läxor, mina egna läxor och allt annat runtomkring så har det varit lite kämpigare.
Men så är ju livet ibland, det blir tufft. Men det är bara att rida ut stormen och kämpa på. Jag försöker vara konsekvent, har jag sagt nej så är det nej. Ska erkänna att jag ibland av samhetskval kanske ger med mig ibland. Misstänker att jag inte är själv om det? Hahaha. Men hörni tänk om föräldraskapet alltid skulle vara enkelt. Idag har mina älskade söner utegångsförbud, och jag har upprepade gånger förklarat varför. När pappa kommer hem så kommer vi få gå ut ändå så det så! Nej det kommer de ju inte, tror absolut på att man tjänar på att vara konsekvent ihop som föräldrar och stötta varandras beslut.
Anledningen till utegångsförbudet är hårda ord och knytnävar. Är det något jag INTE accepterar så är det fula ord och definitivt inte fysiskt våld. Ja jag vet att det kanske hör till grabbar, men det spelar ingen roll! Där förståndet tar slut tar nävarna vid. Just nu är jag en elak mamma, världens elakaste mamma. Men det tar jag, jag tror faktiskt utegångsförbudet känns ordentligt idag när vädret är så fint ute och kompisarna på gatan spelar landhockey. Men de kommer definitivt lära sig något utav detta.
Jag har sett att andra föräldrar som följer mig på Instagram inte alls köper min uppfostran. De tror minsann inte på ”bestraffning” (dumt ord överhuvudtaget i sammanhanget tycker jag). Deras ide om ett bra föräldraskap handlar om att pedagogiskt sitta ner och lugnt och stilla prata med barnen. Förlåt men, jag vet inte vad jag ska säga, i vilken värld lever ni i? Självklart pratar man med sina barn! Det är ju en självklarhet. Men det sättet funkar inte på alla barn, och vet ni barn är smarta. Om de lär sig att mamma och pappa lugnt bara förklarar vad som är rätt och fel så kommer de med all säkerhet att göra om det! De vet ju ändå att det inte kommer att komma några större konsekvenser mer än så. Sen är barn olika, och gränserna testas på olika sätt. Men är det något jag sett för mycket av så är det ”lata” föräldrar. För det är just precis vad jag tycker att dom är! De föräldrar som inte aktivt engagerar sig i sina barn, som inte har en aning om vad de håller på med. Som inte tar en runda på stan på kvällarna för att se vad som händer. De som inte skjutsar, och lär känna barnens kompisar. De föräldrar som aldrig finns där!
Har man en schysst dialog med barnen och tydligt visar att man bryr sig och finns där så blir allt så mycket lättare. När barnen blir större så behöver inte ”hyssen” nödvändigtvis handla om att de vill göra det där som de egentligen vet är fel, utan faktiskt att de bara vill bli sedda! Sedda av sina föräldrar.
Därför tror jag på att man tydligt ska visa vad som är rätt och fel och att försöka att alltid vara konsekvent. Det gäller i alla situationer.
Jag är inte den föräldern som alltid tar mitt egna barn i försvar, tvärtom! Ett exempel var härom veckan på barnens skola. Jag ser att Colin bråkar med ett gäng barn på skolgården. Jag väntar ett par minuter för att invänta att personal på skolgården ska ta tag i situationen. När ingen kommer så blir jag fruktansvärt irriterad och känner att jag själv får ta saker i egna händer. Så jag går fram till barnen med bestämda steg och frågar vad som har hänt? Den ena hade sagt det, och den andra hade sagt det och sen kom en knuff och en till knuff. De allesammans hade varit dumma. Efter hundra ursäkter åt höger och vänster så blir jag arg eftersom tjafset inte leder någonstans. Det kommer fram någon fritidspersonal och säger till barnen att gå därifrån. Det köper jag inte! Så jag står kvar och pratar med barnen och de får allihopa be varandra om ursäkt innan vi säger hejdå. Personalen på skolan hade gått därifrån då (inte okej!!!) Jag tog ingens sida, möjligen att jag kanske var lite hårdare mot Colin, men jag tyckte att de varit dumma allihop.
Jag vet att det svårt, man vill ju alltid sina egna barns bästa. Men att vara naiv och inte tro att ens egna barn gör fel är bara att göra dom en björntjänst. Mina åsikter är helt prestigelösa, men jag har faktiskt varit med ett tag. Jag har gått igenom många jobbiga år med tonårsbarn. Och trots detta så kommer jag aldrig vara ett proffs på föräldraskapet, man vet bäst själv som mamma och pappa. Däremot så tror jag absolut på att vi kan lära oss av varandra. Och stötta varandra som föräldrar.
Sen är det alltid svårt det där med andras barn och ens egna. Jag själv skulle absolut uppskatta om någon annan sade åt mina barn om de hade gjort något fel. Och med det menar jag inte Nu får du sätta dig ordentligt vid bordet och äta fint! Man uppfostrar såklart sina egna barn, men hade det varit en sådan situation där mitt barn var hemma hos någon annan och inte kunnat bete sig vid middagsbordet så är det självklart för mig att man säger till. Förstår ni hur jag menar?
Jag tror det viktiga är att man är lyhörd, finns där och är trygg! Även om jag är världens dummaste mamma idag så förstår de innerst inne ♥
Nog om det. Höstvädret är magiskt och värmen är underbar! Jag passar på att föreviga varenda tillfälle jag får. Drömmen just nu är en ordentlig skrivare, det kommer ta mina planer ännu längre fram. Jag har så mycket jag vill göra, och med små steg fram så kommer jag komma dit. Tänk bara att kunna skriva ut bilder som dessa 🙂
Tuva-Li tyckte hon såg en älva ♥
Den kanske flög iväg bakom oss?
Nu hoppas jag kvällen blir bättre än dagen. Jag ska fortsätta måla stolar, och sen kanske det blir ett dopp i bubbelpoolen 😀
Kram /Madeleine