Gott nytt år och god fortsättning ✨
Jag börjar alltid det nya året med att fira det finaste jag har. För 21 år sedan var jag 15 år, och redan då fick jag uppleva det största i livet nämligen att bli mamma till en liten pojke. Nyårsafton har sedan dess alltid varit väldigt speciell för mig. Och sedan dess har alla fyrverkerier på himlen varit avsedda för min Victor. Jag minns att värkarna började vid tolvslaget, vid tre tiden åkte vi upp till förlossningen. 6 timmar senare föddes Victor på morgonen. 3110 gram och 50 cm lång. Han var så perfekt, men jag förstod nog inte riktigt att det faktiskt var min bebis. Ännu mindre kan jag förstå att det är 21 år sedan
2018 var ett år av insikter och det har varit många på olika plan. Jag har vuxit så otroligt mycket i mig själv, i min självkänsla och mina värderingar. Jag har insett vilka som är mina vänner och vilka som inte är mina vänner. Detsamma gäller med familjen. Det var en oerhört jobbig tid, det blev helt enkelt för mycket för mig. Att stå människor väldigt nära under flera år för att sen inse att det inte alls var på riktigt kan vara fruktansvärt. Att dela saker med någon i förtroende för att sedan få det emot sig gör att man både blir ledsen och förbannad. Anklagelser hit och dit tagna ur sitt sammanhang för att andra inte har kurage nog att inse sina egna fel och brister. Det är inte annat än förbannat fegt. Även om man kan ha skilda åsikter så är lojalitet det enda som aldrig lämnar min kropp. Men en dag fick jag nog! Jag borde ha fått nog redan tidigare, men jag är så fruktansvärt dumsnäll och då bränner man sig rejält innan man förstår hur varmt det är.
När djungeltelegrafen börjar ringa mellan hökarna så sprider sig skitsnacket snabbare än vinden. Det tog inte lång tid förens jag förstod vem som hade pratat, och vart detta prat egentligen kom ifrån. Den som ”nämndet” han ”klämdet”, ett talesätt som inte alls ligger långt ifrån sanningen. Är det något jag ogillar så är det orättvisa, och när det sprids rent och skärt skitsnack för att dra igång hets mot personer då ser jag rött. Ibland är saker inte vad de verkar, i de lugnaste vatten i de snällaste personerna så kan det koka mest.
Det enda jag kom fram till var att dra mig tillbaka i detta snurriga spindelnät. Och nu såhär efteråt när det har gått en tid och jag kan se det hela från en helt annan vinkel så förstår jag hur sjukt det varit. Och hur mycket jag verkligen inte vill vara del utav den sjuka världen med de människorna. Är det något jag har så är det min självrespekt och min sanning och det är det viktigaste. Sen kan andra människor leva i lögner och skitsnack bäst fasen de vill. Jag är inte längre medlem djungeltelegrafen för inbördes beundran, jag slipper höra om den och den och den och den. När jag ser uppdateringar som en del människor gör ihop så skrattar jag för mig själv och tänker, ni skulle bara veta vad ni säger om varandra bakom ryggen ♀️ Men det är inte mitt problem längre! Det säger mer om dom än om mig. Jag tar inte skiten längre och jag accepterar det inte överhuvudtaget. Jag har en hel hög med insikter utskrivna som jag har lagt i ett kuvert. Det var nämligen det råd jag fick. Ett tag ville jag skicka ut detta brev till till alla berörda, så de fick se sanningen i det hela själva. Men jag tror sanningen ändå någon gång kommer komma fram. Nu är det ett avslutat kapitel för mig och det är så befriande och skönt. Nu fokuserar jag mera på det riktiga livet. Familjen, nära och kära runtomkring som finns där på riktigt. Så, vänskapsrelationer eller alla relationer ska byggas på ömsesidig respekt. Att vara dumsnäll är bara precis som det låter – dumt!
En annan insikt som 2018 gett mig är att tänka mera på sig själv. Lyssna på vad jag egentligen vill och hur jag mår. Jag vet inte när jag sist gjorde det? Men det ena gör det andra sägs det och när en dörr stängs så öppnas en annan. Det låter kanske klyschigt men så har det verkligen varit för mig. Jag började ta promenader och läsa böcker. Och det kändes befriande och uppfriskande. Lärde känna nya människor, gick en kurs och utvecklades. Fick nya drömmar och andra mål. Detta bara genom att tänka på mig själv Jag lärde mig också att meditera, sitta en stund varje dag och bara andas. Det mina vänner är inget hokus pokus, det gör så mycket för välbefinnandet. Är det någon som känner sig lite vilsen i själen så rekommenderar jag meditation.
Året 2018 var också kantat av mycket annat tungt, människor runtomkring gick bort. Något som aldrig är lätt för någon. Jag har tänkt mycket på det, men en del tankar och funderingar får man aldrig några svar på. Det känns bara orättvist! Jag har sörjt för andras skull. Vem har någonsin sagt att livet är lätt? Jag hoppas verkligen inte vi behöver förlora någon mera nu på väldigt länge.
Det har varit tuffa dagar för barnen i skolan. Vi har gjort allt vi kunnat för att det ska bli bättre. Det har tagit all våran tid ❤️ Barnens välmående är viktigast. Mobbning är aldrig någonsin okej. Nu är det bättre, mycket bättre och jag hoppas det håller i sig så.
Jag gick in för att komma i form igen. Få motion och träning. Jag kämpade verkligen och det kändes bra, men konstigt nog inte superbra. Den positiva effekt som träningen alltid gett mig försvann till slut. Varje promenad blev ångestfylld, att ta en dusch efteråt kändes som att bestiga ett berg. Jag blev trött och ännu mera trött. Jag fick ont i lederna och helt plötsligt oförklarliga svettningar. Ibland utan förvarning fick jag också hjärtklappning. Med allt detta så trodde jag att jag höll på att bli galen. Inte så konstigt kanske? Jag googlade och trodde att jag var på väg in i klimakteriet, haha det är sant! Men jag höll ihop och jag hittade lösningar för att klara mina dagar när det strulade. När hjärtat dunkade hårdare så hostade jag eller tog ett iskallt glas vatten. Då blev det bättre. Trots träning och bra kost så hände det knappt något på vågen. Och nej så kan det vara och jag hänger inte upp mitt liv på vågen. Men för att vara jag så är det konstigt för min kropp reagerar alltid bra på rätt mat och motion. Sen kom bältrosen och hälsade på. Den smärtan var fruktansvärd, usch! Sköterskan nämnde att det kunde ha med min livssituation att göra. Många barn, stress och mycket runtomkring. Men jag kände mig inte stressad, tyckte inte heller att jag hade så mycket runtomkring som jag inte hade annars. Det enda som jag tyckte var tungt var att kroppen inte var som den skulle och det hade den inte varit sedan jag väntade Mathilde med närmare eftertanke.
Redan på slutet av graviditeten med Mathilde så mådde jag otroligt dåligt. Jag blev sjuk hela tiden, jag var låg och tyckte det var pest och pina. Jag hade flimmer för ögonen och då trodde man att det kunde vara havandeskapsförgiftning. Men det var det inte. Däremot vet jag nu att jag hade en rubbning på sköldkörteln, min ämnesomsättning var inte som den skulle. Tyvärr reagerade ingen på det under den tiden eftersom det anses normalt att ha avvikande provsvar i slutet på en graviditet.
Så ja, jag kan ha gått länge med det här. Efter förlossningen så har det ju varit upp och ner i nästan två år nu. Och som jag skrev ovan så har det kommit flera besvär. Inte konstigt att min träning inte gett resultat och att det varit jobbigt. Ont överallt, svettningar och hjärtklappning. Jag har ju fel på min ämnesomsättning!! Jag är inte galen fast jag trodde det ett tag. Vem vet hur länge jag gått med detta?
Där har ni anledning till min frånvaro. Ber så hemskt mycket om ursäkt. Men jag har liksom ingen ork just nu, det är otäckt hur ”förlamad” man kan bli av tröttheten. Jag har somnat sittande i soffan på kvällarna, men när jag gått och lagt mig i sängen så har jag istället sovit oroligt. Jag har tänkt att det berott på en annan sak som jag ska berätta om senare. Men för ett tag sen så började jag tappa min ena tånagel. Alltså hur äckligt Fattade inte varför, men tänkte att jag kanske haft fel skor på mig. Tills jag tappade en till tånagel, då fattade jag att något var fel!
Dagarna har varit jobbiga, att ha ämnesomsättningsfel kan vara ett helvete. Just nu tittar de på om jag har Graves sjukdom eller diffus giftstruma. Alla dessa provsvar är komplicerad, jag har försökt läsa om det men blir inte klok på det. Höga T4 prover men även förhöjda TSH. Men om P–TRAK visar negativt dvs ingen Graves sjukdom eller giftstruma, vad betyder det då? Jag har så många frågor, men får väl snällt vänta med att få svar.
Är det någon av er som känner igen sig? Har haft eller har samma problem? Ni får gärna tips mig om saker som är bra att veta. Jag läste att man kunde tappa håret Jag ska inte måla upp det värsta nu men usch vad trist!
Men jag ska vara positiv, jag har ju mycket fina saker att se framemot 2019 Dels ska jag ta itu med mående och har jag tur så kanske jag blir en helt ny människa efter lite levaxin (tror det heter så) annars kanske jag blir mig själv igen och det är precis lika bra, bara jag blir av med allt det här jobbiga.
Vi ska göra om hela övervåningen, barnen ska få byta rum och jag tror det kommer bli toppenbra! Vi har små semesterresor att se framemot. Och vi har sedan september (förra året) en ny familjemedlem här hemma som heter Cosmo Kramer. Världens finaste labrador som Micke tränar eftersök med. Det har varit så mycket att jag inte skrivit om det ännu. Jag har fått sällskap i mina jobblokaler, de har redan flyttat in och gjort sig hemmastadda. Till våren ska jag lära mig mera om studiofotografering, hur man jobbar med ljuset. Ska bli sååå roligt! I sommar som kommer så blir det ännu större förändringar, . Men fasen så taggade jag är på det här nya året Några nyårslöften har jag dock inte, jag tar dagarna som de kommer. Eller jo ett löfte har jag, jag ska aldrig mera skriva att jag ska uppdatera bloggen dagen där på Saker och ting kan ju faktiskt komma emellan. De flesta hoppas jag förstår det, men för de som inte gör det så är det bäst att lova mindre och leverera mera. Nu blickar jag framåt och har så mycket roliga inlägg som jag vill dela med er!
Har ni några nyårslöften?
EmmyLou har en hemlighet som hon inte får berätta för någon Gulligaste pokerfejset ever!
Idag har vi haft besök av barnens farbror Johan och kusinerna. Vi åkte tillsammans och tittade på Engla-Frejas dansuppvisning. Tjejerna är verkligen så duktiga, vilket dansgäng! Sen blev det tacosfredag hemma hos oss 🙂
Nu sitter jag helt utslagen i soffan med mjölkstockning ♀️ Japp, två dagar utan att amma Mathilde. Jag har bestämt mig för att sluta nu, det är dags. Ingen lätt match…
Hoppas ni får en fin fredagkväll!
Kram / Madeleine
