Så igår kom dagen för det absolut sista besökte hos barnmorskan. Eller ja förhoppningsvis det sista. Jag ropar inte hej ännu, jag kanske går över. Både jag och bebis mår ju bra och av den anledningen får jag för mig att vi likagärna kan gå över Jag har haft några dagar med otroligt jobbiga värkar som spökar till och från och är väldigt trött vissa stunder på dagen men annars så mår jag som en prinsessa. och jag försöker vara positiv hela tiden.
Ingen graviditet är den andra lik som det brukar sägas. Jag längtar så galet mycket efter att få träffa våran lilla skatt nu så jag spricker. Jag vill bara hålla henne i mina armar och pussa på hennes små kinder. Fantiserar om hur hon kommer se ut, kommer hon ha hår? Vem kommer hon ha drag av?
Allt såg bra ut hos barnmorskan. Hon undersökte mig grundligt vilket kändes väldigt tryggt. Huvudet ligger långt ner nu och jag är helt ”mogen” så förlossningen kan hoppa igång när som.Jag har börjat öppnat mig vilket är ett gott tecken.”Jag känner bebisens huvud” ja jag känner att du känner bebisens huvud aj aj . Kommer jag någonsin komma över att jag tycker det är väldigt obehagligt med gynundersökningar?
Direkt efter undersökningen så fick jag en liten förvärk. Vi satte en ctg-kurva för att kontrollera så bebis mådde bra.
Hjärtljuden såg stabila ut och hon var pigg Micke har varit med mig varenda gång till barnmorskan, skönt att ha hans stöd till 100% Vi gör det här ihop. Det är en självklarhet för honom att finns där.
Vi fick en ny tid nästa vecka om hon inte har hunnit komma. Jag hoppas vi slipper gå på den tiden
Det kanske blir en midsommarbebis? Jag har ju prickat in ”aftnar” förut. Eller så kanske det blir dagen innan eller dagen efter Oliver fyller år den 25e juni. Också konstigt att jag har lyckats prickat in barn som fyller år dagarna efter varandra. Hon får komma precis när hon vill, bara hon kommer snart.
Micke tror att hon kommer att komma efter torsdag för då jobbar han sin sista dag innan han går på semester. ”Du kommer slappna av när du vet att jag är hemma och då kommer hon!”
Det har varit väldigt mycket den sista tiden över lag, har väl inte kunnat slappnat av alls. Mycket jobb, student, födelsedagar, babyshower, och skolavslutningar. Vi också stöttat Victor i hans jobbsituation, ni kommer kanske ihåg att jag skrev om det? Vi trodde det skulle bli ändring, han blev lovad det! Men det blev allt annat än ändring. Det är så fruktansvärt dåligt skött allting så man blir mörkrädd. Och ännu en gång har han blivit personligt kränkt. Det är jobbigt att se någon man älskar må så dåligt. Vi har varit med på möten och har gått vidare med att vi ska anmäla detta. Alla runtomkring har varit väldigt positiva i att vi stöttar och hjälper, och det känns för oss som en självklarhet. Det här är inget som är löst ännu och flera möten väntar. Det tar så mycket energi både fysiskt och psykiskt.
Mitt upp i allt så händer det ju alltid andra saker också. EmmyLou skadade sin arm. I dagarna två har Micke fått sitta på akuten. Andra dagen så hade de hunnit ha en lite konferens på sjukhuset ang röntgenbilderna och kommit fram till att de skulle ta ytterligare bilder på båda armarna och armbågen. Det hela visade att det troligtvis rörde sig om skador på mjukdelarna. Möjligt en liten inre spricka, men inget man gipsar eller gör något åt. Så nu ska hon bara ta det lugnt och låta det läka. Vi blev väldigt glada över det, för tänk om hon skulle behövt gips under sommaren.
EmmyLou är en riktig tuffing, hon har ont i vissa lägen och kan inte ta på sig kläderna själv. Men annars så har hon humöret uppe. Hon var med i trädgården och grejade igår och jag tyckte mig se att hon försökte använda armen mera då.
Vi och våra trädgårdsprojekt, som vi har ändrat hit och dit Ska visa er mera av det senare. Just nu ska jag se till att få in mig lite näring och vila en stund.
Kram / Madeleine