Legat i sängen med frossa hela dagen. Trodde jag skulle slippa febern, men så blev det alltså inte. Hoppas det här går över snabbt för jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Det har väl ingen tid med egentligen, men åh vad det här kommer olägligt. Just nu känns det faktiskt bättre så jag kanske har en jädrans tur och mår bra imorgon igen.
Har precis druckit en kopp te med honung, tagit lite extra vitaminer och kolloidalt silver. Det sistnämnda vet jag att många kan ha åsikter om, men jag tror på att det kan vara bra.
Ska alldeles strax krypa ner i sängen och läsa lite innan jag somnar. Den här högen har jag läst klart. Jag måste välja ut en ny bok, har nog några som ligger i bokhyllan och väntar på att bli lästa. Men jag måste köpa några nya. Har ni några tips så får ni gärna kommentera här nedan! Älskar böcker, det bästa jag vet. Två stycken böcker som ni inte kan se här men som jag gärna vill tipsa er om är: Kokain – Pascal Engman (läste ur den igår) och där kräftorna sjunger – Delia Owens (läste i somras). Två riktigt bra böcker som jag skulle kunna läsa igen, så bra är dom. (Såg visst att där kräftorna sjunger ligger i höger)
Pascal skriver om något högaktuellt, en hisnande mörk thriller som skildrar de mänskliga kostnaderna av droghandeln men som också ger det okuvliga hoppet om att kunna ge en bättre värld till sina barn. Kokain är en bok som jag önskar att alla våra politiker ska läsa, som en ögonöppnare. För det samhället som skildras i Kokain är det vi lever i just i detta. Våra barn växer upp i en tid där knark är lika vanligt som att röka vanliga cigaretter. Nu kanske du tycker jag överdriver? Men det gör jag inte. Idag är det hur lätt som helst att få tag narkotika. Kriminellt sett så är det också väldigt vanligt att man använder barn som langare eller annat. De är nämligen inte straffmyndiga och då blir det inte så farligt om de skulle åka dit.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Hur som, boken är fantastisk och välskriven! Vilket jobb Pascal har gjort när han har skrivit den.
Förra veckan läste jag ut Håkan Nessers schack under vulkanen. Också en bok om en kommisarie, men som heter Barbarotti. En mycket välskriven bok, men tuffare att komma in i tyckte jag.
Så här ser det ut i vårt sovrum på kvällarna, med en liten Livia emellan oss. Så himla mysigt att ha henne nära, jag njuter så länge hon vill vara hos oss.
Sen undrar man ju ibland hur fasiken man får plats på den lilla kanten
Kram / Madeleine ♥
