Godkväll
En dag efter BF och jag har nu officiellt gått över tiden med den här lilla krabaten i magen. Och visst blev det ett besök hos min barnmorska Annika idag. Jag hade ju ändå lite förhoppningar om att kanske slippa det, men så blev det inte.
Men det gör absolut ingenting för som vi skrattade idag. Besöket började med att vi tog ett blodtryck och det var bra. Sedan mätte vi magen och sf-måttet låg på 39, och lyssnade på bebis hjärtljud som låg på 148. Huvudet hade sjunkit ner ordentligt och var nu nästan fixerat. Mina senaste barn har ju inte fixerat sig förens förlossningen mer eller mindre dragit igång så det är inget jag är orolig för. Har man fått flera barn så är det inte säkert att bebisen fixerar sig. Men jag är väldigt glad över att han sjunkit ner mer än förra besöket.
Efter det var det dags för en gynekologisk undersökning. Man är ju inte supersmidig när man ska ta sig upp i den där gynstolen Men upp kom jag även denna gång. Som vanligt tog Annika fram en pall till Micke så han kunde sitta bredvid mig.
Du säger till när du är redo! sa Annika. Yes lika bra att bara köra på en gång. Precis när hon skulle börja undersöka mig så sätter sig Micke på pallen bredvid mig, det var bara den lilla detaljen att den i samma veva åker ihop och Micke håller på att ramla omkull på golvet. Jag började gapskratta och fick upp en galen bild i huvudet. Annika började också skratta, säkert för att jag skrattade hysteriskt. Micke skrattade själv med, och gjorde ännu ett försök att sätta sig på pallen men då åkte den ihop ännu en gång. Det enda jag såg framför mig var den där virala videon på den där farbrorn som sätter sig på en pall och får hela röret upp i härligheten. Så fruktansvärt hemskt egentligen Men hela situationen blev så komisk.
Vi försökte skärpa till oss lite så Annika kunde göra sin undersökning och även passa på att göra en hinnsvepning. Det gjorde lite ont men jag tror mina skrattanfall bedövade situationen lite. Det var så roligt. Och det som var positivt var att det hade hänt mera sedan sist, och jag var nu öppen 3-4 cm och helt mogen för att föda barn. Det var alltså gynnsamt att göra en hinnsvepning. Det gjorde mig också glad.
Hade det däremot inte hänt något alls så hade jag nog deppat ihop. Samtidigt vet jag att det är väldigt ovanligt att föda på sin bf-dag. Många går över tiden och det är inget konstigt med det. Men för mig som fått många barn tidigare i vecka 37/38 så känns nu vecka 40+1 som att jag gått över en evighet. Så ska jag ju inte tänka. Tacksam för varje dag som går och att bebis i magen mår bra. Han kommer när han är redo
Snart är våran lille gosse här hoppas jag
En bild från våran lilla utflykt i Vadstena härom dagen. Grabbarna var på fotbollsträning och kunde inte följa med. Tror inte de blev ledsna för det i och för sig, strosa runt bland kullerstensgator är inte det bästa dom vet
Men jag älskar miljön, och jag historia. Känner mig hemma. Micke säger alltid att jag måste levt i ett tidigare liv. Han kanske har rätt?
Nu ska jag försöka sova lite, min sömn nuförtiden är inte den bästa. Sover dåligt, vaknar hela tiden tycker jag. Drömmer så mycket konstiga saker. Ibland mardrömmar. Min pappa och faster besökte mig i drömmen för ett tag sedan. Det var så konstigt, för det är så länge sedan pappa besökte mig i drömmen. Och ännu mera konstigt att min faster var med, har aldrig drömt om henne. Men de var tillsammans och såg glada ut. Antar att det betyder att de har det bra och hon blivit väl emottagen
Skulle vara roligt att träffa ett medium som kan tyda sådana här saker. Jag är realist, och tror inte på något förens jag är överbevisad. Men samtidigt så kan jag känna av konstiga saker ibland, dock kan jag inte förklara det och tänker därför att jag bara inbillar mig
Nu blickar vi framåt mot fredag och en härlig helg!
Kram / Madeleine