Idag är det Adams födelsedag, våran älskade Adam
Tänk att han är 14 år nu! Det går så himla fort, och Adam har blivit så himla stor. Sedan i våras har han vuxit om både mig och Engla-Freja, och snart är han ikapp sin far.
Adam är en kille med mycket känslor, som också bryr sig väldigt mycket om sin omgivning. Alltid omtänksam och kramar ofta på sina syskon. Sen kommer den berömda syskonkärleken fram på andra sätt och vis ibland också, men det slutar alltid med en kram trots allt.
Tidigt på morgonen så sjöng vi det finaste vi kunde, och Livia ropade HURRA!
Tjejerna hade målat fina teckningar och skrivit snälla ord på lappar om sin storebror.
Sen blev det fika på sängen och som tradition så får barnen alltid välja vad de helst vill ha på morgonen. Adam älskar munkar så det blev det Mathilde valde presentpapper med omsorg. William hade köpt en fin t-shirt i Linköping men LHC tryck, så nu kan de matcha inför alla hockeymatcher
Till kvällen ska vi fira lite mera, men först ska vi ladda för fotbollsmatch som Adam ska spela i eftermiddag.
Och apropå fotboll så hade vi ju det på agendan igår med. Och jag följde med och hejade på Charlie när han spelade. Colin spelade nästan samtidigt fast i en annan stad så den kunde vi inte närvara på tyvärr. Men snällt att han kunde åka med en annan förälder. Det betyder så mycket med närvarande föräldrar som kan stötta barnen med sin idrott. Och i tvillingarnas lag så finns det föräldrar som är aktiva och ställer upp. Så är det inte i Adams lag dessvärre, där är det alltid samma föräldrar som skjutsar och oftast är det tränarna. Eftersom vi har en minibuss och kan ha många passagerare så blir det ofta Micke som är tränare som får ta med sig många barn på matcher, och skulle han inte göra det så skulle de många gånger få ställa in matcherna helt enkelt.
Jag förstår att man inte alltid kan skjutsa, eller ens kanske har möjlighet. Alla har ju inte den möjligheten. Jag har också varit ensamstående och utan körkort så nog sjutton vet jag att den ekvationen kan vara svår att lösa. Men det finns föräldrar som faktiskt skulle kunna vara lite intresserade av sina barn och som skulle kunna ställa upp. Det gör mig så ledsen att de finns föräldrar som aldrig ens kommer och tittar på sina barns matcher.
Ska också tillägga att vi som tränar och skjutsar inte får någon som helst ekonomisk ersättning för detta. Micke lägger både tid och pengar på andras barn, och det är ju många människor som gör det i idrotten. Hade jag varit förälder så hade jag skämts ihjäl om jag inte bidrog med något till mina barns intressen. Sen kan jag tycka att klubben också skulle kunna se över dessa bitar lite bättre, de som alltid skjutsar kanske skulle få en ersättning för det? Bensinen är ju inte alls billig nu heller. Och medlemsavgisfter till barnens intressen kostar redan skjortan, så ska man behöva lägga ännu mera pengar. Vi gör det barnens skull, för att vi vill såklart Men ska man kunna hålla igång ett lag så måste föreningen hjälpa även den yngre generationen. A-laget kanske inte måste äta pizza efter alla sina matcher? Lägg de pengarna på barnen, de som en dag förhoppningsvis ska kunna ta plats i A-laget. Nu menar jag inte att de alltid kanske äter pizza efter varje match men ja ni fattar. Man kan säkert göra avkall på något som gör att ungdomslagen får lite mera resurs? Sen är vi sjukt stolta över vårt A-lag och ungdomarna ser verkligen upp till de stora killarna. Många av de är också kompisar till storebror Oliver, och den ena killen i A-laget jobbar på barnens ena skola. Behöver jag ens nämna att han är en favorit?
Det var inte meningen att komma in på det här, men idrotten närvarande vuxna och stöd från föräldrar är viktigt för våra barn
När vi var på väg hem från Charlies match så blev jag så himla sugen på potatismos så vi stannade till vid affären och köpte mjölig potatis. Äskar att det är den tiden nu igen! Hemmagjort potatismos ändå Gillar ni det?
Medans jag lagade mat så blev det ännu mera fotboll Oliver spelade bortamatch i Södertälje och jag kunde följa matchen via mobilen.
Till en början så såg det tufft ut för Olivers lag i blått. De fick bra motstånd av hemmalaget och det såg länge mörkt ut om jag ska vara ärlig. Oliver blev inbytt sent i matchen, han har precis kommit tillbaka efter en längre tids rehabilitering och spelar därför inte full matchtid ännu.
Men vilken comeback! När Sleipner gjorde sina byten hände det något i matchen och i 81 minuten så kunde Oliver efter ett mycket fint inlägg jämna ut resultatet till 1-1 Så himla roligt!
Sleipner fick efter det en helt ny energi och till slut så vände de matchen och vann med 1-3 och fick åka hem med 3 sköna poäng i
På frågan om bebis har kommit så är svaret nej, men det förstår ni säkert. Jag lovar att uppdatera er om den lille killen bestämmer sig för att komma
Kram / Madeleine