Men åh hej! Vad glad jag blir av att se ett ansikte jag känner igen. Det var mina första ord när jag såg undersköterskan Katharina som mötte upp oss på förlossningen, och precis efter så kom en värk till så jag var tvungen att stanna upp i dörren och ta den innan vi gick in. Ta din tid, ingen brådska nu är du på rätt plats. Och i detta ögonblick så var jag verkligen så otroligt glad över att vi faktiskt var framme. Jag längtade så mycket efter lustgasen. Och när jag längtar efter den så betyder det att bebisen snart är här. Jag samlade mig fort och ville bara snabbt komma in på förlossningsrummet. Det tar ändå en stund att åka från Motala till Linköping och under den tiden kan det hända mycket, men nu kände jag mig trygg trots att jag visste att det var lite bråttom. Klockan hade hunnit bli 05.20 och vi blev inskrivna på förlossningen.
Vi gick in på rum 6 och Micke ställde ifrån sig våran väska. Jag frågade Katharina om jag skulle ta på mig den blåa tjusiga skjortan och kanske ”kassler”trosorna om det ens var någon ide? Jag visst ju ändå att det snart var dags att krysta, det däremot tror jag inte att hon förstod Jag har ganska hög smärttröskel och är otroligt samlad tills det väl är dags, och det i sin tur kan nog vara lite svårt att läsa av. Du gör som du vill, det som känns rätt för dig. Jag ville bara få av mig kläderna så jag började klä av mig, och hann precis bara få på mig den blå skjortan så kom det en jättestark värk och då sa jag nu måste jag verkligen få lustgasen! Och hämta en barnmorska för nu måste ni nog sätta dit en infart om ni vill hinna göra det innan bebisen kommer! Eftersom jag har fått så många barn så är det extra viktigt att kanylen sitter i armen, mest på grund av blödningsrisken.
Lustgasen kom fram snabbt och gud vilken lättnad! Eller ja i början får jag alltid kväljningar men det går ju snabbt över. Halleluja nu kör vi! Ännu en gång sa jag att det nog var dags att sätta den där nålen, jag gjorde allt för att endast andas igenom värkarna. Men egentligen ville jag börja krysta. Barnmorskan Susanne kom in i rummet och ville sätta dit en ctg för att se bebisens hjärtljud. Hon lyssnade lite snabbt, han mådde bra och efter nästa värk så skulle jag snabbt lägga mig på sängen så hon kunde sätta dit infarten i armen. Den värken hängde jag mig runt Mickes nacke och andades så mycket jag bara kunde i masken. Micke sa till mig att skynda mig på för han hörde att jag var på väg att krysta. Hans tonläge avslöjad att han blev lite stressad.
Klockan var 05.50 och nu var kanylen på plats, barnmorskan var snabb. Hon knappade lite på datorn som stod precis bredvid sängen. Då bad jag henne att kolla hur mycket jag var öppen. Okej sa hon och undersökte mig, heja du är ju öppen 10 cm! Jag visste det för jag ville som sagt inget annat än att börja krysta. Glöm inte att ge mig varma handdukar! Minns jag att jag sa, sen svamlade jag mig igenom den sista biten. Barnmorskan pratade med mig hela tiden, samtidigt som hon läste på lite på datorn. De pratade i bakgrunden och på något sätt så lät allt väldigt roligt och jag minns att jag skrattade högt. Det gjorde även barnmorskan och Katharina Hörde någon av dom fråga Micke om jag brukade vara så här fuller. Herregud låt en mamma få festa lite tänkte jag och skrattade ännu mera. Allt blev väldigt komiskt som det kan bli, och hellre det än något annat eller hur?! Jag hade visst sagt lite roliga saker under dessa minuter. Gud förbannat Billy Öhman! Vart kom det helt plötsligen ifrån?
Jag fick väldigt ont i ryggen, och då sa barnmorskan att jag var tvungen att lyssna på henne. Nu får du inte krysta Madde, försök andas hela tiden. Vänta lite tills nästa värk kommer för då kommer din bebis. Lyssna på din kropp. Just i det ögonblicket, när smärtan är som värst så får man krafter som inte går att beskriva. Man blir världens starkaste människa. Och hennes ord gav mig så mycket pepp!
Vill du känna huvudet och ta emot din bebis själv nu Madde? Det hade varit häftigt, men jag kände mig alldeles för snurrig. Och helt ärligt just där och då ville jag bara andas i masken så jag skakade på huvudet.
05.59 föds våran älskade pojke
