Vilka dagar vi har haft. Känns som huvudet går på högvarv. Har sovit alldeles för lite i kombination med väldigt mycket att göra. Dessutom så händer det ju saker i livet ibland som man inte kan råda över och då blir det ännu mera snurrigt.
Adam spenderade x antal timmar på akuten igår. Det tog fem timmar innan han till slut fick komma upp på röntgen. Men det var ju ingenting emot alla dagar han gått hemma med ont i sin hand och sitt finger. Nej jag får nog inget pris för årets bästa mamma direkt
För ungefär tio dagar sedan så fick Adam en boll på handen när han tränades för att stå i mål i fotbollen. Han brukar inte vara målvakt men ställer upp ibland när det saknas folk för att han tycker det är roligt. Oturligt nog så fick han under uppvärmningen bollen på handen och det tog lite illa över fingrarna så ena fingret böjdes åt fel håll. Det gjorde såklart ont men Adam bet ihop och stod i målet under hela matchen.
Micke tittade på fingret och trodde det var en stukning. Han har ju lite erfarenhet av onda fingrar efter alla år i handbollen och menade på att det var lugnt. Bara att tejpa och köra på! Ingen fara, det har hänt mig massa gånger det är bara en stukning. Så Adam bet ihop och tänkte att det skulle bli bättre. Så visade han mig efter ett par dagar, jag slog en snabb titt och såg att fingret var svullet. Fingret var böjt men jag trodde Adam själv böjde fingret i den ställningen (lite framåt) så tänkte att det inte var någon fara. Det blir bättre om några dagar ska du se! Men dagarna gick och det blev inte bättre, snarare tvärtom. Så de senaste dagarna har han klagat på att det gör ont i fingret på natten, så pass att han vaknat utav det. Så jag tittade på fingret igen och sa till Adam att sträcka ut fingret, men det kunde han ju inte. Men varför böjer du fingret Adam? Sa jag utan att förstå att han faktiskt inte gjorde det. Mamma fingret ser ut såhär utan att jag gör någonting! Då förstod jag att något var fel.
Men Adam så här kan ju inte fingrar se ut! Jag skällde nästan lite på honom för att jag fick lite panik över att jag inte fattat tidigare. Efter det så ringde jag till Micke och sa att jag trodde något var sönder. Sen ringde jag till vårdcentralen, det är ju dit man ska vända sig först och främst. I tio dagar har våran stackars Adam gått med detta finger. Jag vet ju själv hur viktigt det är att reponera och lägga till rätta vid skelettskador och när något hoppat fel så därför tänkte jag såklart det värsta. Mammor är lite av specialister på det va? Jag läste på lite på nätet och kunde snabbt konstatera att Adam fått ett droppfinger.
Och gud så dåligt samvete jag fick. Kände mig som världens sämsta mamma. Hur kunde jag missat detta, och hur kunde dessutom Micke missat att fingret var skadat? Vi båda liksom. Så många gånger som barnen skadat sig och armar gått ur led, varit brutna och gud vet vad. Men man är väl inte mer än människa, även om jag känner mig hemsk
Akuten hade lite mycket att göra och väntan blev lång innan domen kom. Men till slut kom en vårdpersonal och hämtade Adam och pappa i väntrummet. Han skulle få en skena till fingret. Micke undrade vad röntgenbilderna visade? Jaha läkaren har inte hunnit informera? Nej det hade han inte, men efter en stund kom det in en läkare och förklarade att fingret var brutet. En sena hade gått av och med det så hade skelettet slitits med. Detta för att barns senor är mycket starkare/hårdare. Läkaren skrev också en remiss till hand och plastik i Linköping eftersom han ville att de skulle ta beslut om vad som skulle göras. Han var snäll och ringde faktiskt in till Linköping på en gång och de tyckte att han skulle komma in på operation så tidigt som möjligt dagen efter, alltså imorse. De skulle stifta ihop fingret. Adam ville bara åka hem och äta, han var så hungrig och trött. Han fick okej på att äta när han kom hem, men sen skulle han vara fastande när han åkte in till Linköping, rutin vid operation även om de planerade att lägga lokalbedövning.
Engla-Freja som står sin bror väldigt nära bröt ihop när Adam kom hem och berättade om fingret. Hon tyckte så synd om honom, och tyckte att det var så jobbigt att han skulle behöva operera sig. Inatt vaknade hon och skickade smsade till mig mamma jag kan inte sova är orolig för Adam. Älskade barn De är så omtänksamma, fina och gulliga mot varandra.
Jag ska erkänna att jag också hade svårt att sova, det dåliga samvetet åt upp mig. Fasen alltså. Dessutom låg jag kvar i sängen tidigt på morgonen när de skulle åka till Linköping och då fick jag ännu mera ångest så jag sprang upp och kramade Adam innan de stängde dörren och åkte. Hade kanske sovit i två timmar.
När jag delade med mig utav hur jag kände på instagram så fick jag så mycket kärlek, och bekräftelse på att man inte är ensam om att missa sådana här saker. Jag vet ju egentligen att jag inte borde göra så stor grej utav det men samtidigt så gör man ju det, för man känner sig sämst som förälder. Men det var både läkare och specialistsjuksköterskor som skrev till mig och berättade att de minsann också missat sina barns skador trots att de jobbar med det dagligen. Så ja, det händer ju även den bästa!
Väl på sjukhuset så blev det nya undersökningar och innan de gjorde något så fick de vänta in ronden. Läkaren tittade noga och sa att det var gränsfall, men att han ville prova att tillverka en ny skena och se om de kunde försöka få fingret att läka ihop utan operation. Det låg bra i leden och på barn så kan senan växa ihop igen om man har tur.
Vi har ju inget att förlora, såklart ville Adam testa det först. Så de tillverkade en nu skena i plast och satte fast den. Den ska sitta i sex veckor och sedan ska vi tillbaka på återbesök och då håller vi tummarna för att det blivit bättre. Annars blir det operation och stift. Det värsta är att han har ont från och till, men det tar väl kanske en stund till innan värken klingar av?
Inatt hoppas jag att jag kan sova lite bättre. Imorgon ska alla till skolan och förskolan igen som vanligt och jag måste verkligen ta tag ”jobbhögen”. Så tacksam för att jag kunnat vara lite ledig med bebis de här första veckorna, jag har världens bästa samarbetspartners. Jobbar med de absolut bästa uppdragsgivarna Och är så enormt glad över att ni haft överseende med att jag behövt landa lite i mitt kaos. Nu kan jag bocka av lite olyckor också i mitt redan så hektiska liv, tur att jag är rättså samlad ändå när det väl gäller.
Hörs snart igen!
Kram / Madeleine
