Tuffa bilar och på bättringsvägen.

Lilla Deus, min tuffa starka kille! Äntligen på bättringsvägen, nu börjar vi äntligen känna igen honom igen. Vi kämpat så med maten och drickan efter den här tuffa sjukdomstiden. Inte konstigt att han fått ett trauma efter att varit så sjuk! Allt vi erbjudit i matväg har han vägrat, likaså drickan. Värre har det också varit när jag eller Micke erbjudit det. Han kopplar ihop det onda med att vi försökt få i honom. Jag har varit så ledsen över det, ledsen över att sjukvården flera gånger sagt till oss att tvinga i honom mat och dryck undertiden när det varit som värst. Rädd för att han alltid ska koppla ihop detta med oss. Eftersom vi har barn med Selektiv ätovilja och är väl medvetna om hur relation till mat kan påverka ett barn så har det gjort mig ännu mera ledsen och arg, för jag vet ju hur illa det kan bli.

Men nu en månad senare så har Deus börjat äta och dricka mera normalt igen och det gör oss så glada. Det enda som fortfarande syns efter den här tiden är lite ärrbildningar på tungan, och även skador på mjölktänderna. Sen har också han en svullnad i armen efter infarten. Man hade lite problem att få infarten på plats och efter några timmar så hade droppet flyttat på sig så vätskan gick direkt in under huden istället och orsakat en svullnad. Droppet larmade inte, det var också helt omöjligt för mig att se detta eftersom armen var lindad ordentligt. Det försvinner ju av sig självt men det kan vara lite olika hur snabbt kroppen tar hand om det.

Deus största intresse förutom fotbollar är bilar, och det har varit det enda som verkligen uppmuntrat honom den här tiden. Så när morfar kom upp med Porschen häromdagen så var lyckan total!