The Great Unfollowing, eller?

Har ni läst om det här fenomenet? The Great Unfollowing, det handlar om att människor i allt högre grad lämnar sociala medier. Det behöver inte vara med dramatiska ”hejdå-inlägg”, utan genom att tyst avfölja, avinstallera appar, eller sluta engagera sig. Människor drar sig tillbaka från det offentliga digitala rummet utan att nödvändigtvis säga något alls.

Har jag blivit en sådan? Utan att ens tänka så känns det ju lite så. The Great Unfollowing! För min del kanske det är en sanning med modifikation.

Men visst är det inte bara jag som ser på social media med andra ögon. För jag var orolig för det först, allt kommersiellt brus, ständiga jämförelserna, ytlig interaktion. Även om jag är transparent med mycket, så finns det tydliga gränser för mig. Jag älskar att dela livet med er, och jag vet att det för det mesta är ömsesidigt. Jag kan vara extremt ytlig för jag tycker det är roligt. Men det sunda förnuftet finns alltid med mig, om inte ännu mera nu skulle jag vilja säga. Integritet är viktigt och jag tror med allt som pågår i världen nu så är det privata viktigare än någonsin.

Man vill läsa böcker istället, man prioriterar djupare och fysiska relationer blir allt viktigare. Man skapar hellre för sig själv snarare än för algoritmer. Och man behöver inte dela allt, då menar jag allt.

Jag har förhandlat med mig själv. Hur mycket jag än älskar det jag har gjort i så många år så finns det en tydlig kompass inuti mig. Jag vill något mera. Jag vill hitta den äkta glädjen i allt jag gör. Det ska inte kännas som ett tvång, vill jag dela med mig så gör jag det med glädje.

Jag ser så många i min bransch som just nu krystar fram en delning, kämpar med content och filmar allt i sin vardag i de mest otänkbara situationer. Men det är väl kanske det som säljer? Allt som är äkta, sårbart och i nuet. Mina tankar om det är tudelade, på ett sätt är det väldigt fint men samtidigt är det privata ännu finare. Sverige, landet lagom ni vet. Hur ska man veta vad som är lagom?

Jag vill ändå säga att jag oftast valt min egna väg, och det kommer jag fortsätt att göra. Därför känns det rätt att börja skriva igen, vara här inne. Dela mina rader med er oavsett, den ena dagen kanske är väldigt djup medans den andra är extremt ytlig eller kanske bara fånig och rolig. Men att skriva och dela mina reflektioner har alltid varit jag. Även om en bild ibland kan säga mer än tusen ord. För jag älskar att uttrycka mig i bilder.

Uppskattar man att läsa bloggar fortfarande? Jag tror det. Bloggarna kommer tillbaka, man vill ändå mer än att enbart se en bild. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv, även om jag som fotograf älskar allt som har med foto att göra så föredrar jag ändå en kombination av allt det fina och vill ”lära känna” personen bakom bilden. Men jag antar att vi är olika, och kanske beror det på vilket humör man är på? Något vi i alla fall kan komma överens om är att läsning är positivt. Man stimulerar hjärnan, språkområden och får ett bättre minne. Finns säkert oerhört många flera positiva aspekter som är värda att nämnas. Kort och gott – vi borde läsa mera! Och vi borde skriva mera.

Det blir inget The Great Unfollowing för mig på det sättet, men jag prioriterar min närvaro. Inga pressade inlägg, och inte en himla massa samarbeten. Det får bli på mitt sätt eller inget alls. Jag skulle vilja kallad det för The Great Following. Ni förstår vad jag menar.

Så vad har ni gjort den här tiden? Några nya insikter? Har sommaren och hösten varit bra?

Själv har jag precis läst klart 17 juni av Alex Schulman. Och om jag ska recensera den så måste jag säga – läs den! Man blir ju nästan irriterad av denna mans skicklighet, han kan formulera meningar på ett sett som ingen annan kan. Han får berättelsen så levande att man nästan kan känna huvudpersonen i boken bredvid sig. Alla detaljer. Otroligt!

Men ska jag komma med någon kritik, (vilket nästan känns pinsamt) så hade jag önskat ett annat slut. Annars vill jag kräva en fortsättning! Jag säger som barnen på Snapchat – Alex du kan inte lämna mig på öppet! Vad händer sen? Och vad händer med alla de andra i boken?

Hösten är min favorit. Det är så mycket som händer inuti mig då, alla måbrakänslor kommer fram med den friska luften och naturens skådespel. Dessutom så kan jag fortfarande njuta av sommarens praktfulla blommor. Det bästa av två världar.

Nya stolar från Erikshjälpen fick ett nytt liv efter några penseldrag och ny kostym. Återbruk är bäst och en mix av nya och gamla saker är det finaste.

De gulliga husen köpte jag på Rusta. Och kaffekoppen kommer från Dollarstore (om någon skulle undra). Så himla mysigt att boa in sig den här årstiden.

Hundarna kommer från Pink Diamonds Kennel (om någon skulle undra det med). Mina älsklingar. Katt Ulla blev hund Madde, inget känns mera naturligt som det.

Bilden på Charlie är det vackraste. Jag minns så väl när jag tog den här bilden, det är säkert 9 år sedan nu. Vi satt på trappan ut till trädgården, Charlie höll i sin fotboll och solen gick ner bakom radiomasterna på andra sidan staden. Jag hade precis fotat en fyrklöver och testat ett nytt makrooptik till kameran, när jag tittade upp så reflekterade ljuset mot Charlies ögonfransar på ett sett som gjorde hela ögonblicket speciellt. Det var så fint på något sätt, och jag ville föreviga det för alltid. Charlie och jag på trappan.

Ta hand om er och njut av hösten!