Vilken dag. Den började tidigt eftersom vi skulle åka till Linköping med Adams fotboll. Eller närmare bestämt matchen var i Berg. Fotbollsplanen ligger ett stenkast ifrån barnens farbror och kusiner så efter att vi åkt gemensamt ihop med laget så smet vi dit på en kopp kaffe och bus.
Vi hann både pyssla med papper och pennor och kasta vattenballonger innan det blev dags för avspark. Det var första matchen för Adam ihop med nya fotbollslaget. Ni kan ju tänka er hur spänd han var. Grabbarna förlorade tyvärr men kämpade på bra och sista halvlek så kändes det som om de började hitta varandra i spelet. De syntes att de hade roligt och i slutändan så är det ju det som är det viktigaste.
Jag är så glad att barnen har sina intressen, framförallt lagsporten. Barnen lär sig så mycket genom att idrotta.
Vi stannade kvar en stund i Berg efter fotbollen, kusinerna hade så roligt ihop. När vi kom hem igen så hade Micke lagom slutat jobba och det blev dags för lite käk. Hemmagjorda biffar minsann, finns det något som slår det? Knappast va 🙂
En ”gubb”vil på maten och sen tog jag och Micke med oss Buster och Mathilde till spåret. Det blev inte en jättelång runda men med kuperad terräng så kändes det i hela kroppen efter bara 3 km. När man inte känner sig helt hundra heller så blir det ju tungt. Fasen denna pollen alltså. Jag blir galen! Tur det finns mediciner.
Som jag skrev igår så fotade jag Angelica häromdagen. Hon behövde en ny header och frågade mig för länge sedan om jag kunde fotografera henne. Det hela blev väldigt spontant och inte alls planerat. Men det är just dom situationerna som gör fotojobbet roligt och utmanande – när man får jobba med det man har och bara improvisera. Jag är en sådan människa som gärna vill ha koll men som alltid jobbar bäst under press konstigt nog.
Jag skulle vilja säga att allt handlar om vinklar, skuggor och uttryck. Jag vill förstärka alla de fina dragen som jag ser, och då är det bäst att man litar på mig när jag vänder och vrider hahaha. Titta där, håll fast blicken men vrid åt höger, ha handen där, vrid axeln lite så, le, tänk på något roligt, håll andan osv osv osv. Det tar ett tag innan man hittar det rätta, men när man väl gör det så blir det sååå bra.
Angelica hatar att bli fotograferad, känner sig otroligt obekväm. Tycker att alla poser känns fula och har inte alls något självförtroende när det kommer till detta. Men bilderna talar ju för sig själva ♥ Så otroligt vacker!
När man som fotograf får styra över vinklarna så blir det bra, man måste ju lita på betraktarens öga. När jag skickade några bilder till henne och förslag på vilken bild som kunde bli hennes nya header så blev hon superglad! Hon var nog inte alls beredd på hur bra det blev, knäppisen. Klart det blir bra, hon är ju jättefin! Älskar när jag får fram det vackraste hos alla jag fotar ♥
Nu ska jag krypa ner bredvid mina stora kärlek, imorgon ska vi iväg på äventyr med EmmyLou.
Kram / Madeleine
