Jag har tänkt det varenda dag nu i flera veckors tid, varje gång jag passerar en spegel så säger jag högt till mig själv ”Olga det är dags nu!” Jag måste fixa håret. Det är ju tyvärr något som inte står högst upp på prioriteringslistan. Vilka i-landsproblem, man borde ju skämmas!
Vi har sjukstuga här hemma, dagis ringde imorse och sa att även Adam fått vattenkoppor. Hur kunde jag missa dom? Så nu har jag fyra prickiga barn här hemma. Tuva-Li och Charlie är värst och det kliar något fruktansvärt på dom. Adam undrade hur långt tid det var tills tomten kom och om han skulle hinna bli frisk tills dess. Han vill ju verkligen att tomten ska komma. Då berättade jag att det faktiskt finns barn som inte får några julklappar. ”Men mamma varför åker inte tomten till dom då?” Vad ska man svara? För att tomten inte finns på riktigt? Verkligheten är ju en annan. Svårt att undvika en sådan frågan när ens femåriga son tittar på mig med stora bekymrande ögon. ”Ja alltså tomten hinner inte åka till alla kanske, och en del är ju fattiga och har inte samma förutsättningar” Fanvarförsajagså? Jag såg på Adam och han funderade länge. ”Då är ju inte tomten snäll mamma, för han ska väl åka till alla barn?” Skjut mig! Hur hade jag målat upp tomten? Som en elak farbror som bara åkte till ”rika” barn?! ”Såklart tomten ska åka till alla barn Adam, och vi kanske kan hjälpa honom?” Adam tyckte det var en bra idé! Så i eftermiddag ska vi plocka ihop leksaker som vi vill skänka till en hjälporganisation. Vet ni någon organisation som tar emot leksaker? Tar gärna emot alla tips 🙂