Året 2013 firades in med vänner och ståhej. Vi sjöng som alltid ”ja må han leva” för Victor som då fyllde 15år. Det här året skulle bli bra, riktigt jäkla bra. Som alltid varje år så lovade jag mig själv att träna mer, röka mindre och unna mig ett och annat glas vin. Vissa saker lyckas man med och andra inte. Nåväl den hösten och vintern hade varit fylld med aktiviteter och det nya året var otroligt efterlängtat, mer än vad jag trodde kanske!?
Vi gjorde comeback i teverutan. Och i januari så kunde man börja följa oss i Familjen Annorlunda igen…
Ebba inslagsproducent arbetade bäst på rygg 😉
En vanlig inspelningsdag…
Tuva-Li besökte simhallen för första gången.
En pappa med drömmar om golfproffs…
Roligast var golfbilen!
Vi tror det uppstod kärlek mellan våran ljudkille och kameraman ♥
Vi bjöd på oss själva och öppnade upp våran hjärtan. Det var ett helt annat fokus på innehållet och scenerna var ofta väldigt rörande och äkta. Jag pratade om hur det var att bli mamma redan vi 15 års ålder och hur det kändes att bli lämnad ensam med min son. Att se och höra sig själv från ett annat perspektiv fick mig att älska det jag kämpat för ännu mer. Att höra min son prata om kärleken och känslor kändes som den största bekräftelsen jag någonsin fått.
Jag växte som människa och familjens band växte sig ännu starkare.
Vi fick en vinter och pulkabacken har aldrig varit roligare! Alla mina gravidkilon rasade av mig och träningen rullade på som en del i vardagen. Men allt kan inte alltid vara på topp. Jag fick tandvärk och det var smärtan från helvetet som hälsade på. Givetvis så kom den när vi skulle få besök av Lelle Modig…
Jag såg ut som en hamster men höll humöret uppe. Lelle var en fantastiskt härlig människa, en varm och genuin person som jag gärna käkar frukost med igen 🙂
När tandvärken lagt sig så besökte jag Göteborg och SVT debatt, jag uttryckte mina åsikter kring hurvida barn ska få bli portade på cafeer runt om i Sverige. Charmiga Johanna Toftby var där. Och jag hann krama om min fina vän Emelie, en tös med skinn på näsan som alltid förtrollar mig med sin Göteborgska.
Så kom Mars månad då vi med glädje styrde kosan mot Karlstad och BARNmässan. Vi träffade härliga mässbesökare och umgicks med med Familjen Wallquist. Drack vin med en snygg singelmorsa som inte hade en aning om att hon skulle träffa sitt livs kärlek bara några månader senare. Idag väntar hon barn och strålar som aldrig förr, fina Ann Söderlund!
Snart kom våren. Jag målade mina ugglor och fick vårkänslor i hela kroppen. Barnen växte och vardagen tuffade på. Jag unnade mig mera vin och egentid. Man är ju inte bara en förälder.
En Wallquist kom på besök – vilken kväll!
Det blev några kvällar på dansgolvet men jag var såååå värd dom!
Victor konfirmerade sig och tog sitt efterlängtade moppekort ♥
Blev ett besök i Stockholm hos Fredrik & Filip, vi skulle träna på profylax och undersöka hur ont det faktiskt gör att ha förlossningsvärkar…
Sen kom sommaren och Micke och jag valde att flytta ifrån varandra. Det var en tuff tid både för oss båda. Vänner bekände färg och livet fick en annan vändning. Det var en tuff tid. Jag insåg vad som var viktigast för mig. Det spekulerades och skrevs om oss både här och där. Folk som inte kände oss tog sig tom tid att ringa skatteverket för att ta reda på om vi bodde på samma adress. Vi gav frisörerna något att skvallra om och rykten spred sig. De närmaste människorna i vårat liv ville styra våra val och lägga sig i vårat äktenskap på ett känslokallt och fullkomligt vidrigt sätt. Antagligen för att lätta på sitt egna dåliga samvete och sopa sina egna misstag under mattan. Vissa i familjen ville visa sitt stöd andra tog avstånd och finns inte längre i våra liv. Jag har aldrig i mitt liv känt en sådan besvikelse. När man har gett så mycket av sig själv att det inte finns mer att ge, när man blir likgiltig till allt.
Mitt i ett kaos som detta så fick jag en knöl i magen. Magnetröntgen och besök på punktionscentrum gjorde det svårt att somna på kvällen. Smärtan som kom och gick påminde mig om att njuta av de dagarna som var bättre.
Så kom hösten. Charlie kom till dagis med en helt ny frisyr, han hade klippt av sig sitt älskade hår. Jag snyftade lite när jag satte saxen i tofsen men han ville ju själv.
Han trivdes och nog blev han en riktig snygging!
Det blev ett och annat sjukhusbesök med barnen under hösten med gips och stygn. Jag fick en jobbig förkylning med feber som kom och gick. Fick ställa in operationstider och hoppas på mirakel.
Men Wille gjorde många mål och hösten blev varm.
Jag kämpade med kosten trots att motivationen var på botten. Till barnens förtjusning så älskar dom min mat som tur är 🙂
Jag ville fortsätta med gadden på ryggen som bara är påbörjad men det får vänta. Målet är att bli klar med den under 2014 och med det sätta punkt med en text på magen ”with or without you”
Jag kan känna mig rik med fina vänner som fått mig att skratta och känna glädje.
Årets ord är ”selfie” Det blev några sådana under 2013. Ett sätt att uttrycka sig…
Vinter kom, eller dessa månader som vi kallar för vinter. Jag gick i idé blev en tråkmåns drog på oss öroninflammationer, halsfluss och mot slutet nu vattkoppor. Jag har läst mycket och skrivit på något personligt som jag någon gång under 2014 kommer dela med mig av. Lyckats gå upp 16 kilo och druckit många kaffe latte. Även om jag lyckats lägga på mig särbokilon så är jag lycklig! Vi har gosat med barnen och överöst dom med kärlek. Jag har känt mig lycklig och vågat ta stora beslut. I December skrev jag på kontrakt och skaffade min egen studio, ateljé, galleri som ligger i Vadstena. Under året har jag också hunnit pyssla med inredning och jösses vad vi har målat om möbler. Jag har kastat ut det gamla och förnyat mig med känsla. Det här var bara en liten inblick i året som gått, en liten del av mig och mitt.
Det kommande året hoppas jag bjuder på upplevelser, tårar, skratt och många äventyr! Det blir en ny fräsch blogg och ni kommer få lära känna en massa nya människor. Jag kommer börja podda och prata mycket bebis! Nyårslöftet blir att besöka Paris och inte ha så höga krav på mig själv! 2013 var ett lärorikt år som jag sent kommer att glömma. Hur har ert år sett ut och vad blir era löften?
🙂
