Jo enligt läkare, neurolog och professor vid Göteborgs universitet Annica Dahlström så kan det finnas ett samband mellan de ökande självmordsförsök, självmord, depression och konsumtion av psykofarmaka hos våra ungdomar, om man lämnar sitt barn för tidigt på dagis.
Hon säger även att:
Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.
Så till alla er som är föräldrar till barn som lider av något av de ovannämnda – Grattis det är erat fel, om ni lämnat era barn för tidigt på dagis! Det var ju synd att ni var tvungna att börja arbeta för att få vardagen att gå ihop rent ekonomiskt. Och TACK staten och alla ni andra som bestämmer hur länge man får vara hemma som föräldraledig! Då måste det ju vara ert fel i grund och botten att alla ungdomar mår allt sämre!?
Men JÖSSES plötsligt känns det skitbra att vi snart ska börja skola in våra nyss fyllda ettåriga tvillingar på dagis.
Sen skulle jag vilja påstå att man som förälder inte lämnar sitt barn på dagis förens man gjort en ordentlig inskolning, dvs man lämnar inte barnet förens allt funkar. För en del barn går det smärtfritt och de anpassar sig till gruppen utan några större problem. För andra barn kan det ta längre tid. Jag har varit med om både och, men till slut har det funkat.
Man märker ganska snabbt om ett barn inte mår bra, om personalen på förskolan inte gör det så känner man som förälder sitt barn bäst och borde kunna se signaler som tyder på att något inte är rätt.
Att man kan dra dessa paralleler är säkert inte helt utan grunder, men för mig väldigt långsökta. Sen kan jag personligen tycka att man borde få kunna vara hemma lite längre med sitt barn. Och finns det ett vetenskapligt bevis för att det skulle vara så här så borde det räcka för att man skulle kunna kräva flera föräldradagar.
SEN kommer vi in på det här med att lämna sina barn på dagis. Någon hade skrivit någonstans att man var egosistisk om man lämnade sina barn på dagis för tidigt. Och att det kunde bero på att man som förälder vill tjäna pengar så man kunde åka på semester. Men va? Haha det kan inte varit en förälder som uttryckt sig så?
Jag tror barn mår bra av att få vara på dagis. De lär sig anpassa sig till en grupp (och med det menar jag INTE att alla måste vara ”likadana”) samarbeta och få en social kompetens. Jag tror tex att barn som varit hemma under hela sin uppväxt kan få problem när de väl ska börja på 6års eller i skolan. Självklart finns det öppna förskolan och andra alternativ, men har alla samma förutsättningar för att komma iväg på det?
Nej man är absolut inte en dålig förälder för att man lämnar sitt barn på dagis! Personligen skulle jag helst inte vilja lämna barnen heltid på dagis, men även då finns det alternativ. Man har rätt som förälder att gå ner till 75% när man har barn under en viss ålder. Och då kanske någon säger ”men det har inte vi råd med” fast då kanske man skulle tänkt på det innan man skaffade barn?
Hur tänker ni?
Vill någon läsa mera av vad Annica Dahlström tycker så läs HÄR!