God Afton! Jag vet jag är sååå dålig som inte uppdaterat bloggen lika ofta som jag brukar. Det är dåligt! Men jag helt orkeslös, tom, trött, nästan lat, små tjurig och tråkig. Förlåt. Den här dagen har dessutom varit världens längsta precis som gårdagens. Är det kanske så här en bloggtorka känns? Eller är det kanske mer en förlossningstorka som orsakar min olust till allt? Graviditetsappen säger att man kan bli nedstämd straxt innan förlossningen. Hahaha det är ju fantastiskt! Jag-hatar-appar-som-berättar-hur-jag-mår! Imorgon berättar den hur jag ska skapa en mysig förlossningsmiljö om-den-ändå-sätter-igång-någon-gång! Jag får be om ursäkt igen, jag driver med mig själv lite. By the way, appen jag använder är babycenterappen, såg att det var någon som undrade. Hur som helst alla dagar kan inte vara lika underbara och jag är så trött på att vänta på vårt lilla underverk nu. Hon får faktiskt ta och komma nu. Jag som annars ett enormt tålamod, men nu tryter det. Klagade lite på facebook, då en vän skrev nått i stil med att ”ja jag förstår att du är trött på att vara gravid, du har ju typ varit det i 5år”. Har inte tänkt på det så, men det stämmer ju och shit det är ju helt galet! Vem vill det egentligen? Fast ju mera jag tänker på det så känns dessa få dagar kvar som är kvar som en enkel match.
Mitt upp i allt denna lååååångtråkiga dag så kom jag på att jag fyller trettio i sommar. Trettio. Nej jag har ingen direkt åldersnoja men kom på att jag faktiskt kanske skulle ta och önska mig något för en gång skull? Jag brukar inte vilja fira min födelsedag, men va fasen nu måste man ju nästan det eller hur? Överst på listan så har jag just nu en önskan om en ny tvättmaskin. Det behöver jag verkligen. Annars kan jag inte komma på något. Trettio, trettio, trettio. Tiden går alldeles för fort. Det blev jag också påmind om idag när jag stod och diskade. Plötsligt så hör jag en bekant röst, min egen? Går in i vardagsrummet där tv är på och ser att de har börjat köra reprisen av Familjen Annorlunda. Ja bästa säsongen någonsin 🙂 Jag fastnade såklart en stund, skrattade galet åt Mickes breda ötsgötska och insåg hur stora barnen blivit. Jösses vad stora de är! Tvillingarna var ju bara bebisar och Victor som är lika lång som mig nu var ju inte alls stor då.
Nu ska jag tvinga mig till sängs för imorgon ska jag agera fotbollsmorsa!
Godnatt 🙂