Vilken dag det blev igår, har nästan kunnat bocka av alla mina måsten. Satte upp några mål för dagen för att tvinga mig själv att få något gjort. Dagarna innan har mest innehållit vila då tröttheten nästan som förlamade mig. Jag är så trött just nu och orkar ingenting.
Jag har följt med till stranden, tittat på när grabbarna fiskat och försökt vara med så mycket jag bara kan. Men usch så himla tufft det är när man inte orkar. Frustrerande rent av. Jag vill så mycket men det liksom tar stopp, och när man är van att ha en helt annan energi så är det jobbigt.
Kroppen förbereder sig för att bebis snart ska komma, jag blir alltid lika trött veckorna precis innan förlossningen startar. Jag känner min kropp så väl. Känns både läskigt och spännande.
William frågade idag när kommer bebisen egentligen? Om jag det visste Skulle hemskt gärna vilja veta det med.
Från den ena bebisen till den andra. Oliver är ju absolut ingen bebis längre, men alla barnen kommer alltid vara mina små älsklingar hur gamla de än blir. Vi har pratat FaceTime idag med Oliver, vi hörs av nästan varenda dag. Han är just nu i Kroatien med sin flickvän och hennes familj. Från början skulle han bara vara där en veckan, men det har nu blivit tre veckor. Hans flyg blev inställt då SAS strejkade och det skulle kosta honom lika mycket att köpa en ny flygbiljett som att stanna kvar, eller ja nästan i alla fall. Så därför bestämde han sig för att stanna kvar i Kroatien. Det går ingen nöd på honom, han har det så bra
Så roligt att få se lite av Kroatien, det verkar vara så himla vackert där. Tänk vilken dröm att få ta med hela familjen dit. Känns också som en lagom lång resa för hela familjen. Kanske ett resemål att fundera på?
Snart kommer den saknade sonen hem och då får vi kramar på honom igen. Då börjar väl även hans rehabilitering på riktigt, om han inte till och med måste operera om sitt knä igen. Så himla tråkigt för Oliver. Han var i så bra form och hade precis kommit tillbaka i fotbollen och så blev han skadad under en match. Typiskt!
Vi har också firat Victor lite extra den senaste veckan. Äntligen har han tagit sitt körkort ✌ Hurra så himla grym han är!
Micke övningskörde med Victor precis innan han skulle köra upp, jag gick som på nålar här hemma och när telefonen ringde en timma senare så höll jag andan. Yes han klarade det! Underbart
Så den här veckan som varit så har Victor gladeligen skjutsat William till och från jobbet
Som jag skrev ovan så gjorde jag en lista på vad jag skulle hinna med att göra igår, en av punkterna var att städa upp garderoben, sortera och vika om alla kläder. Det blev 2 stora svarta säckar som gick till återvinningen och en säck som jag ska ge bort till en vännina. Och lite har jag sparat själv som jag kanske har användning för senare eller som jag vill spara och ge till barnen när de blir lite äldre.
Jag har tex sparat Victors första mössa och overall, Olivers första sparkdräkt som han fick av sin gammelmormor när han föddes. Hon hade köpt den i Finland kommer jag ihåg. Den fick Oliver av mig för ett tag sedan och han verkade uppskatta att jag sparat den så länge.
Jag är ju lite sådan, en del saker betyder mer än andra saker. Affektionsvärdet är mera värt än saker som kanske är värda en massa pengar. Micke säger att jag är en riktig liten spara av den anledningen och det kanske jag är, men jag har blivit bättre på att slänga saker eller ge bort.
Det enda som jag inte hunnit med på min lista att göra är att städa upp på övervåningen. Tvillingarnas rum framför allt. Det är ett stort kaos där uppe. De brukar hjälpa till och försöker hålla ordning men det blir lite si och så. Jag förstår ju att det inte roligt att städa, men om man bara ser till att få lite rutin på det hela så är det ju inte så jobbigt. Så det ska jag greja med idag.
Hörs senare
Kram / Madeleine
