Jag vände ryggen till en liten stund, en microsekund. Då passar de på, aldrig har de varit så tysta som de är just då. Det är då man anar oråd. Antingen har de fått upp dörren till badrummet och fort som sjutton blöter ner sig i handfatet alternativt i duschen. Annars klättrar de upp på köksbordet om inte annat så är ytterdörren attraktiv. Det är ju så roligt när det ekar i trappan ”ho ho ho ho”. Den här gången var de så gulliga som tänkte på Devil, han kanske var hungrig?
När hjärtat får tassar – Välkommen hem, lilla B 🤎
Det finns stunder i livet då man nästan inte vågar säga saker högt. Man bär på något fint, varmt och