Igår var vi på folkrace, barnen hade väntat hela veckan på att det äntligen skulle bli söndag. Deras favorit ”Micke med foten” skulle köra folkrace. Ja vi kallar honom för Micke med foten för att han tappade ett stort tungt skåp på foten en gång. Vi kallar honom för Micke med crossen och potatis Micke också, kärt ”barn” har många namn eller vad är det man brukar säga? Jag tyckte det var minst lika roligt som barnen. Och jag kan inte annat än att säga att man faktiskt blir lite sugen på att köra själv. Men jag får nog allt vänta ett tag. ”Va ska du prova att köra mamma” och sen ett gapskratt. Jaja varför skulle jag inte? Vem vet jag kanske är ett riktigt proffs?
Efter mycket om och men så valde vi att åka hem med barnen då Charlie och Colin tyckte det var spännande att hoppa i en lerpöl alldeles för många gånger. Trots våra tillsägelser så kunde de inte lyssna och till sist så fick det vara nog. Grabbarna är inne i en fruktansvärd fyraårstrots omdetnufinnsenfyrårstrotsförallaåldrartycksvaratrotsiga!?
Jag vet inte om det är för att de är tvillingar men det är inte klokt vad busiga de kan vara. De triggar varandra och ibland så känns det som de samarbetar för att driva oss till vansinne. Alltid med glimten i ögat såklart. Men när man säger till dom så måste de bara testa gränserna till det yttersta. Det är då det gäller att visa att man som förälder menar allvar och stå för sitt ord. Igår gjorde vi det. Syskonen blev ledsna och även om jag inte tycker att det inte ska gå ut över dom så hoppas jag att grabbarna lär sig något utav det. Man försöker att pedagogiskt berätta varför man som mamma och pappa inte tycker att det är okej, när det inte räcker så måste man visa att det inte är okej. Vi visade det genom att åka hem.
Hur har ni tacklat barntrots? Har ni haft någon taktik på hur ni har löst era konflikter? Skamvrå kanske känns lite old? Dela gärna med er utav era erfarenheter.
Kram ♥