Nu är vi hemma och Charlie mår nog lite bättre. Han fick inhalera några gånger, men kruppen ville inte ge med sig. Men efter att han fått dricka lite kortison så lättade krampen på stämbanden. Skönt. Usch det finns verkligen inget som är så jobbigt som när barnen inte mår bra. Nu sover han i famnen på mig. Hostar då och då, men känns betydligt lugnare. Imorgon får vi nog strunta i dagis och bara kurera oss. Jag har lovat Engla-Freja att vi ska göra en konstvägg där hon ska få sätta upp alla sina konstverk.
Godnatt…