Jag är så otroligt tacksam för min stora familj. Tänk vilken rikedom, jag har fått nio fantastiska barn. Inget jag planerat men otroligt välkommet.
Jag lider med de som inte kan få barn, jag kan nog inte ens tänka mig hur hemskt det måste vara. Men jag kan försöka att förstår. Min allra äldsta och bästa vän har försökt skaffa barn i över 12 år. Efter många motgångar och upprepade försök med både hormonbehandlingar och annat så gav hon upp med en stor sorg i hjärtat. Och trots att hon fick veta väldigt tidigt att hon antagligen inte skulle bli mamma så kämpade hon och var alltid stark. Hon är en sådan människa som alltid är stark. Men jag känner henne och jag vet att hon skrek inombords.
Som bästa vän är det inte alltid lätt att veta hur man ska hantera en sådan sorg, definitivt inte heller när det är så stor kontrast på våra liv. Det har inte heller alla gånger varit lätt för mig att berätta att jag återigen ska bli mamma igen, för varje gång har det blivit jobbigare och jobbigare. Nästan så man skäms för sin situation, för det är ju så orättvist! Här kan jag producera barn på löpande band men min bästa vän kämpar och krigar för att åtminstone få ett barn! Ibland kan man undra varför livet ska bli så komplicerat. Tänk om alla hade samma villkor?
Jag har alltid sagt att den dagen kommer!
Jag har alltid funnits där och gett mitt stöd. Försökt inspirera, peppa och ibland bara varit ledsen ihop och gråtit. Jag har erbjudit mina ägg du kan få ta hela min livmoder! Jag ville ju att hon skulle få uppleva hur det är att bli förälder, få känna den största kärleken i livet. Och jag har alltid sagt att den dagen kommer! När William föddes så fick hon vara med på förlossningen. Det var det finaste hon upplevt sa hon, med blandade känslor. Och jag sa till henne att hon fick låna den upplevelsen till den dagen hon själv skulle bli mamma, för allt i världen så skulle hon ju någon gång bli mamma. Det är bara är så!
Efter allt hon har gått igenom med gastric bypass, gått ner över 100kg, fått tarmvred, opererat bort gallan, fått hjärtproblem till följd av gastric bypassen och opererat hjärtat flera gånger. Tagit hand om sin familj runtomkring och trots detta jobbat och slitit. Tagit hand om ett flyktingbarn som bott hos henne. Någon gång måste det bli hennes tur!
En dag i oktober så fick jag ett sms Jag mår konstigt, känner mig yr och mår illa. Och har ont i ryggslutet. Jag visste direkt! Hon är gravid! Ta ett gravtest! Men jag fick till svar att jag kunde gå och dränka mig! Efter mycket om och men så tog hon ett gravtest hemma som visade svagt positivt. Jag åkte och hämtade henne och sen åkte vi upp till gyn. Jag följde med in som stöd och de gjorde ett vaginalt ultraljud som visade att det faktiskt var hennes tur nu, hon var faktiskt gravid! Jag började gråta (och nu gråter jag igen) kramade om henne och sa att du ska bli mamma! Hon fick inte fram ett ord, hon pratade inte på två timmar. Chockad och trodde inte det var sant, men såklart överlycklig! Jag är så otroligt glad för henne skull, svårt att sätta ord på det.
Första bilden på bebis ♥ Vi längtar efter dig!
Jag ska vara med på förlossningen, det blir en ny erfarenhet för mig som niobarnsmamma. Jag har alltid sagt att jag velat bli barnmorska, det här kanske inspirerar mig ännu mera?
Grattis ännu en gång älskade vän!
Kram / Madeleine