Det borde kännas så jäkla gött när man är ledig! Jag blir mest bara stressad just nu. Det är så mycket jag vill ta tag i och då passar det inte med en massa röda dagar hit och dit. Jag borde kanske bara slänga mig i soffan och bara göra ingenting men fasen när man är mitt inne i ett flow så vill man bara köra på. Det här med att skapa en egen e-handel är visst inte det enklaste, som tur är så finns det ju folk som kan sånt här tackochlov. Ännu bättre skulle det kännas om det blev klart redan nu på en gång. Tanken är att man ska kunna hitta min konst där. Jag har blivit överöst med mejl från så många härliga människor därute som vill köpa min ugglor. Det är så roligt och inspirerande. Nästa vecka är det många av er som har en alldeles egen regnbågsuggla på väggen. Jag skulle bli jätte glad om ni skulle vilja mejla lite bilder på vart de hänger runt om i era hem.
Just nu sitter jag och målar en ny tavla som ska få liv i mitt nya kök. Har haft en bild i huvudet hur jag vill att det ska se ut och jag tror det kommer bli bra.
Imorgon är det måndag, en måndag utan Familjen Annorlund på tv4. Konstigt när man varit så van vid det i nästan tre månader nu. Det har liksom blivit höjdpunkten för barnen. Eftersom vi inte sett avsnitten själva innan de sänds så har det alltid varit lika spännande. Så känns det som om filmteamet varit med oss trots att vi slutade spela in för länge sedan. De har ju varit med oss ändå på något sätt. Vi saknar våra vänner…
Victor tittade på avsnittet som handlade om när jag blev själv med Victor, och hur mycket Micke betyder för oss. Han har inte velat tittat på Familjen Annorlunda ihop med oss, han tycker nog att det är lite pinsamt ibland och dessutom så har det funnits mera viktiga saker som gått före. Han har sett alla avsnitt för sig själv i efterhand. Just det här avsnittet var gripande och fick många att gråta, även mig. Det är svårt att förklara men det känns lite som om man ser sig själv från sidan av. Man får ibland en annan uppfattning om saker och ting. I vardagen tuffar man på, dagarna bara går och man uppfattar inte allt omkring sig. Att se sig själv från sidan av gör att man uppskattar nuet mera. Victor behövde inte säga så mycket. Hans ögon och den långa kramen sa allt. Mitt älskade lilla barn. Han är så fin och de som valt att kasta bort papparollen får bara skylla sig själva. ”Tack mamma” tack för vad? Att jag fick bli din mamma? Det finaste jag någonsin gjort. Galet hur fruktansvärt mycket man älskar sina barn. Så mycket så att det gör ont i kroppen.
Jag visade Victor alla era kommentarer. Han blev tyst och ”mmmmmade”. Tror det kändes skönt att få det bekräftat även om han egentligen redan visste det. För det här är ju inte Victors fel, det är ju de som valt att inte finnas kvar i Victors liv. Vilken förlust.
Vi är en lycklig familj en modern-happy-family, det känns som en seger. Jag har vunnit det finaste priset!
Kärlek ♥