Det gör ont i hjärtat av att se någon man älskar må dåligt!

Veckan började inte alls bra. Jag har fått boka om allt och ställa in planerade möten och bara tänka på min familj.

Det började i lördags, min mamma blev biten av sin katt (inte första gången) ordentligt i foten. Direkt när hon smsade mig och berättade så propsade jag på att hon skulle ringa vårdcentralen. Men det gjorde hon inte envis som hon är. Äsch jag tvättar lite med tvål och vatten och lägger om med lite sprit! Jaja jag vet ju att hon gör som hon vill även fast jag tjatar, så jag svarade bara okej men jag tycker ändå att du ska ringa till vårdcentralen. Och egentligen så borde hon ju veta bättre eftersom hon med facit i hand vet hur illa det kan bli eftersom den här lilla busiga katten har bitit henne förut så det blivit infekterat. Hon trodde väl inte att det skulle bli så illa och med planer för helgen så valde hon bort att söka vård.

Igår morse pratade jag med min vännina Emelie och då berättar hon att hennes sambo blivit biten av deras katt i fingret (av misstag då kissen trodde det var godis han bet i). Hon tvingade iväg Johan till vårdcentralen och han vill antibiotika på en gång. Bland det värsta du kan bli biten av är katt hade de sagt. Och det var nog tur att han fick medicin direkt för helt plötsligt blev hela fingret svullet och rött. Jag fick en känsla direkt av att jag ville höra av mig till mamma för att nära hur det gått med foten. Jag kände på mig att det kunde blivit illa och mycket riktigt så hade det blivit det. Inte så bra! Och så fick jag en bild på en fot stor som en boll helt lila/blå och röd. Då blev jag arg och skällde på henne! De hade ringt vårdcentralen men det skulle ta flera timmar innan de skulle ringa upp. Stackars mamma var helt uppgiven och kändes smått förvirrad, jag hörde i telefonen hur hon började frossa och hon började klaga på att hon frös. Vi lade på och jag ringde upp 1177. Efter 20 minuter blev jag kopplad till en supertrevlig sjuksköterska nere i Skåne. Jag förklarade läget och det första hon sa var åk till akuten på en gång!!! (Om du över förmodan läser detta, tack snälla för snabba och livsviktiga råd ♥)

Väl uppe på akuten så fick mamma svårt att andas och mådde illa, hon fick syrgas och snabbt efter det så togs det prover. Domen blev sepsis eller som man sa förr blodförgiftning. De satte två infarter i vardera arm och började behandla intravenöst med antibiotika. Efter det blev hon uppskickad på en avdelning för vidare utredning.

Snabbt som sjutton så åkte jag och tog ett utvecklingssamtal som var planerat, hämtade hem alla barn. Victor fick vara barnvakt medan jag åkte hem till mamma och packade kläder och nödvändigheter, åkte och handlade med lite smått och gott och ordnade med mat. Jag vet hur jobbigt hon tycker det är att ligga på sjukhuset där hon själv har jobbat i över 30 år. Tänker att lite uppvaktning i allt det jobbiga kan pigga upp. Men hon var så trött och hade de jobbigt. Lilla mamma 🙁

Hela natten har hon fått intravenöst i båda armarna och den senaste rapporten jag fick var att det inte ser bra ut ännu. De har väl inte fått bukt på det, och nu skulle starkare mediciner sättas in. Jag ska alldeles strax åka dit, en liten stund innan det är dags att hämta hem alla barn. Micke är iväg på den berömda premiären av älgjakten, det kunde inte komma mera olägligt. Men så är det väl ibland, livet bråkar lite med en. Så just nu är det lite rörigt men huvudsaken är att mamma blir friskt! Usch jag mår så dåligt av sånt här, det gör ont i hjärtat av att se någon man älskar må dåligt. Jag blir liksom också påmind om andra jobbiga saker som jag fortfarande bearbetar. Saker som både gör mig fruktansvärt arg och ledsen. Håller tummarna för att det ska bli bättre!