Så då var helvetet här på riktigt. Familjen är sjuk i covid-19.
Det var väl oundvikligt antar jag? Viruset sprids värre än värst just nu. Men det känns trist, som om vi snubblade på mållinjen. Vi som varit så försiktiga, extremt försiktiga. Inte umgåtts med vänner, ja barnen har fått det ibland men väldigt lite jämfört med hur vårt liv såg ut innan den här pandemin. Vi har avstått det mesta skulle jag säga, inte åkt på semester, simhallen, lekland eller andra saker där risken finns att man utsätter sig för mer kontakt än nödvändigt. Inte träffat familjen, barnens kusiner eller mor och farföräldrar. Knappt träffat mina två äldsta söner som flyttat hemifrån. Det känns förfärligt om jag ska vara ärlig, men vi har gjort vårt yttersta för att inte vara en bidragande del till smittspridning, eller för att själv råka ut för sjukdomen. Och så kom skiten ändå
Jag är ju extra försiktig för Mathildes skull, blir hon sjuk så är det rent av farligt. Med hennes selektiva ätovilja så blir det extra tufft. Knappt så man få i henne vätska då, och febernedsättande kan vara en omöjlighet. Svårt för andra att förstår den situationen, men det är extremt jobbigt för oss.
Tuva-Li började tidigare i veckan, en lärare ringde hem och sa att hon grät för att hon hade så ont i nacken och huvudet. Sen nämnde hon att sjuksyster inte var på plats den dagen. Jag förstod inte riktigt vad hon tänkte med det? Jag menar en stor majoritet av barnen i skolan är hemma och är sjuka i covid så för mig var det en självklarhet att hämta hem min dotter på en gång för att undvika att eventuellt smitta någon mera då det var uppenbart för mig att det kanske handlade om covidsymtom. Den här dagen fick jag inte tag på något covidtest, kunde varken boka test på 1177 eller hitta ett snabbtest i butiken. Vi fick avvakta tills nästa dag och göra ett nytt försök. De andra syskonen mådde bra på morgonen och gick till skolan (för sådana är reglerna – så länge ingen har testat positivt för infektionen så får övriga familjen leva på som vanligt) Jag sa dock till Micke att jag tyckte det kändes konstigt att skicka de andra till skolan för att jag misstänkte att det var något på gång. Samtidigt så måste vi ju följa reglerna. Dagen efter kände jag en konstig eftersmak i munnen efter att jag ätit, fick frossa och kände mig allmänt krasslig. Fick tag på två snabbtest och jag testade mig på en gång – det visade negativt!
Så ringde telefonen igen, denna gång var det en personal som ringde för Colins räkning. ”Han sitter här i korridoren och mår dåligt, ont i huvudet och känner sig inte bra”. Vi kommer och hämtar honom på en gång! Micke skyndade sig ifrån jobbet och direkt när de kom innanför dörren så såg jag på Colin att han hade feber. Tempen visade 40,8. Vi bestämde att vi skulle ta det andra snabbtestet vi hade kvar och testa honom på en gång. Det tog inte lång tid förens två streck kom upp – positivt!
Det var bara att ringa tillbaka till skolan och säga att vi hämtar hem Charlie med eftersom vi fått positivt svar. ”Men jaha ska han hem också? Han mår ju bra, jag kan inte restriktionerna så bra”. Mm han ska hem! Alltså jag kan förstå att det är svårt att hålla koll på allt som bestäms hit och dit, men som skolpersonal är det kanske ännu viktigare att veta hur man ska agera för att inte låta smittan skena vidare. Fasen alltså, vi måste ju skydda de utsatta i samhället. Och man vet inte hur man reagerar på infektionen oavsett om man är vaccinerad eller inte. Förhoppningsvis så skyddar vaccinet och det har man ju sett att det gör också, men det finns även de som blir väldigt sjuka som är vaccinerade också.
Micke hämtade alla barn, nu visste vi att familjen var smittad.
Colin hälsar att han under omständigheterna mår okej. Han blir serverad med mat i sängen och blir bortskämd med både det ena och det andra. Dock så säger han att det är lite jobbigt när allt smakar lite konstigt. Så även han har fått den där konstiga smaken, då kan man ju ana att jag med har covid även om jag inte varit lika sjuk som Colin. Eller vad tror ni?
Igår insjuknande även Charlie med hög feber. Och det var så konstigt för det kom bara sådär. Han var ute och gick med pappa Micke och William som pluggar på distans nu. Wille fick i uppgift att gå 5 km på sin idrottslektion. Efter promenaden så åt vi lunch, Charlie var som vanlig och vi märkte absolut ingenting. Men så rätt som det var så började Charlie sluddra och lade sig ner på soffan. Micke hämtade termometern och visst sjutton hade han fått feber. Inte helt oväntat, men kom så snabbt.
Nu är det väl bara att invänta att resten av familjen ska få det också. men jag är ju lite nyfiken på om jag haft det redan, eller har det eftersom jag mått lite sådär. Dumt när man inte riktigt kan lita på snabbtesten. Men det känns som att ju mera symtom du har desto känsligare är testen. Jag har ju inte haft så kraftfulla symtom tillo skillnad från Charlie och Colin så det kanske är därför det inte visar positivt på mig?
Nu blir vi hemma ett tag i karantän. Det här kan ju ta en stund…
Min tappra kille ❤️ Glad trots hög feber.
Igår när jag lade ut bilderna på Colin så frågade många om grabbarnas planeter/jordglober som hänger i deras tak. Hade inte tänkt visade dem riktigt ännu, vi har ju gjort om lite i deras rum och hade därför tänkt visa er det slutliga resultatet när allt var klart. Men i alla fall, eftersom ni såg dom nu så visar jag ☺️
Charlie och Colin har själva varit med och bestämt hur det vill att deras rum ska se ut. Och den här mobilen i taket tyckte de var cool.
Så här såg det ut när vi öppnade upp kartongen, vi hade inte sett hur mobilen såg ut i verkligheten utan bara sett den på bild innan.
Riktigt snygg tycker jag, skulle själv kunna tänka mig att sätta upp en sådan här i vardagsrummet Ni hittar mobilen genom att klicka på >>Globe Mobil<<. Sen finns det även en annan mobil som vi gillar, och som grabbarna också skulle vilja ha, så vi får se om de kanske blir den i födelsedagspresent. Så himla roligt att dekorera mera personligt och lite tuffare. De vill inte ha en massa leksaker längre på samma sätt. Klicka på >>Solar System Mobil<<. Visst är de fina?
Jag ska visa mera bilder från rummet snart, så fort vi mår lite bättre. Så länge så ligger det en liten filmsnutt ute på instragram story på mobilen.
Skönt att det är helg nu, så William kan slappna av lite också. Tycker så synd om honom som får plugga distans just nu. Hela hans skola införde det i veckan, hur det ser ut nästa vecka vet jag inte. Men vi sitter ju i karantän så han måste vara hemma.
Han sliter med sina studier och det är inte det lättaste när allt är på distans, samtidigt så är han väldigt tacksam för att det går att göra så nu under dessa tider. Cosmo är hans tillgivne pluggkompis Igår hade han hoppat in i bild under teamsmötet ✌
Tack för alla kryapåer-hälsningar ❤️ Ni är så fina och snälla som tänker på oss.
Kram / Madeleine