Skulle kikat in här igårkväll, men jag somnade som en stock när jag nattade Livia-Leonore. Det är livsfarligt att lägga sig ner och koppla av några minuter.
Dagen igår gick i ett, och på kvällen så hade vi luciafirande på förskolan och Emil-kväll med Tuvis på skolan. Det blir ju en hel del kvällar i veckan med olika firande så här års. Igår fick vi dela på oss för att kunna vara med på de olika ställena. Det var inte helt utan att det blev några ledsna miner från barnen. Men vi var tvungna att lösa det genom att dela på oss, och ja det gick ju bra ändå.
Imorgon har Adam lucia i skolan, han har övat på sin dikt hela eftermiddagen. Hoppas den sitter nu 🙂
Den här tjejen hänger numera på sitt rum mest hela tiden. Husets hjärta som hon säger hahaha. Hon är så glad i sitt nya rum. Skönt för henne att få sitt egna precis som hon vill ha det ♥
Snart tonårstjej! Alltså vad hände där?! Det har gått så himla fort den sista tiden.
Mycket som händer i kroppen just nu. Jag minns själv när man blev tonåring, alla känslor som stormade. Ibland visste man inte alls vilket ben man skulle stå på. Det känns ju ändå som det är nu de bygger sin identitet.
Jag är glad att vi har en sådan öppen relationer till våra barn, att vi kan prata om allt, eller det mesta i alla fall och att barnen inte behöver känna att det jobbigt att säga saker till oss föräldrar.
Det är väl på något sätt en bekräftelse på att barnen känner sig trygga med oss ändå. Morsan och farsan är ju alltid morsan och farsan, och vissa saker kanske de inte alls vill prata om, men då är det okej det med. Jag upplever trots det att barnen delar väldigt mycket med oss.
Victor och Oliver ringer alltid mig om de vill prata om jobbiga saker. Det har alltid varit så. Föräldrarollen är minst sagt en utmaning många gånger, inte minst när man får äldre och vuxna barn. Men jag älskar det, mina ungar är fantastiska ♥ (Trots alla sömnlösa nätter och gråa hårstrån)
Vad tycker ni om Engla-Frejas sminkbord? Vi har köpt allt på Ikea. Skrivbordet BESTÅ BURS och spegeln NISSEDAL och lamporna LEDSJÖ.
Hyllorna på väggen är enkla LACK hyllor som kostar 49kr/st Jag har länkat till produkter här ovan (det är inget samarbete!).
Jag önskar att jag också kunde ha ett likadant krypin. Vilken dröm! Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på Engla-Freja.
Idag var Micke och William på medlingen. De fick information om vad medling är och hur det går till och hur det kan vara bra för William som utsatt i detta läge. Tjejen som jobbade med medling var supergullig och William sa att han tyckte det kändes bra.
Men pga omständigheterna och hur det varit och är med allt så är det inte aktuellt med medling för Williams del. Hon sa att det inte var lämpligt, och det kan ju tom vara så att William utsätts för en ännu mera tråkigheter.
Förjävligt är vad det är! Ber om ursäkt för mitt fula språk, men jag blir så frustrerad, så arg och på ren svenska sååå skitförbannad! Det här samhället, vart är vi på väg?
Jag är ärligt talat orolig på riktigt. Det händer så mycket otäckt utanför den ”skyddande verkstaden” och jag tror inte de som bestämmer i Sverige riktigt inser det. Man kan prata om förebyggande hit och dit, och att Sverige ska sätta upp sina planer för framtiden. Att alla jobbar för samma trygghet. Bla bla bla bla bla bla! För mig är det BLA(!) och skitsnack. Kliv ut i verkligheten säger jag, de kommer inte klara det en vecka ens än gång.
Det är snart en vecka sedan en av mina barndomsvänner avrättades med en kula i huvudet på en nattklubb. Han hade barn… Jag finner inga ord längre, jag är bara så trött på all skit som händer runtomkring oss. Det händer runtomkring oss alla.
För ett dygn sedan så började det brinna i ett flerfamiljshus här i Motala, polisen misstänker att den var anlagd. Eller ja, det var den ju. Det behöver man ju inte vara ett geni för att förstå. I huset ligger det också en livsbutik, och som jag förstår så hade någon kastat in något i den.
Det händer något hela tiden, och det händer överallt. Jag känner mig inte trygg längre och så ska det inte behöva vara. Hur ska vi fostra våra barn? Genom rädsla för att släppa ut dom?
Känner ni er trygga?
Det var inte alls meningar att gå in på det här så djupt. Men tankarna snurrar och man undrar hur framtiden kommer att se ut. Man får ta några djupa andetag och kämpa vidare ♥
Kram / Madeleine
