Det hände en sak i helgen. Livia fixade en ny frisyr, helt på egen hand och utan spegel. Jag var ute i trädgården och vattnade blommorna, när jag inifrån hör hur Engla-Freja ropar högt MAMMA! Livia har ju klippt sitt hår! Jag sprang in och ropade på Livia som stolt skuttade nedför trappan. Hon log brett och bekräftade precis vad hennes storasyster sagt. Ja jag har klippt mig själv mamma, och jag blev jättefin! Och vet du jag har klippte mig helt utan spegel. Hon var så nöjd och nynnade glatt medans jag febrilt började lägga hennes hår till rätta för att se eventuella katastrofer. Men till min stora förvåning så blev det inte så illa som jag först trodde. Hon ville ha lugg och det fixade hon galant, och visst passar hon fint i det?!
Min kära busiga lilla virvelvind Livia, det finns ingen som hon! 😄🌼
Kanske har vi en blivande frisör här hemma?
Livia vet att hon inte får använda saxar själv, och det är inte för att jag först och främst är rädd för nya friyrer. Det är mera på grund av att jag är orolig för att hon ska skada sig eftersom hon har sin sjukdom, ITP. Skulle hon skära sig så är risken att det inte slutar blöda. Jag försöker verkligen att inte tänka så hela tiden, för då skulle jag bli knäpp. Men visst gnager den tanken i bakhuvudet på mig ibland, tänk om Livia slår sig, skär sig eller råkar ut för något. En balansgång i vardagen som vi måste lära oss att leva med.
Å vad kul att du är tillbaka här välkommen säger jag bara Kram