Som planerat så packade vi in oss i bilen och åkte till Kolmården. Alla barnen var med förutom de största. Och faktiskt vi kom iväg skapligt. Det är ett projekt som MÅSTE planeras när barbafamiljen ska komma iväg. Och med barn springandes om benen så kan humöret ibland svikta, men jo jag är ganska lättad över att det gick så väl som det gjorde. Väl på plats så insåg vi ganska snabbt att vi INTE var ensamma. Men med noga förmaningar om hur barnen skulle bete sig så skulle det nog gå bra tänkte vi. Vi kom inte längre än till Bamses värld så var en unge borta, och snart så var en till borta. Gahhhh! Men de hade inte tagit sig så långt. Vi stötte på familjen ”birdie”, mycket trevligt. Magen började kurra så vi slöt ihop och paxade ett bord. Efter någorlunda uppskattad mellis så slängde vi morsor fram spenorna så även bebisarna skulle bli mätta och belåtna. Se så söt han är lillbirdie…
Vi fortsatte kosan och kom några timmar senare fram till delfinerna, höjdpunkten av dagen måste jag väl säga. Det var häftigt!
Men annars tycker jag inte kolmården är vad det har varit… Jag saknade tex giraffen, och det gjorde även Adam. Han som ÄLSKAR giraffer, stackaren L Och som fru birdie sa vi träffade flera bekanta ansikten än vad vi såg djur, och lite så kändes det faktiskt som. Många var det man kände igen och hälsade på. Här är pappa mickes kompis Sanna med sonen Fille och gissa om Adam beundrade hans tröja med Bilar på, hihi så söt!
Utmattade av en dag i sol, värme och trevligt sällskap så slocknade vi en efter en i bilen…
Och nu dröjer det nog ett tag innan vi besöker Kolmården igen!
PS. Måste även tillägga att det INTE är någon större hit att vara på kolmården med världens dunderförkylning!!!