Har haft en fruktansvärt produktiv dag på många sätt och vis (jag visar med bilder imorgon). Dock så fuskade jag med PW´n, kände mig inte alls pigg på att få upp en puls. Nu vet jag varför, uppkrupen i soffan med en filt och frossa. Förhelvete. Jag ska ju till Karlstad och springa vårruset. Jag behöver det. Av någon konstig anledning så tänker jag på Ronja Rövardotter när jag hör vårruset, och en Birk med sitt långa lockiga röda hår. Som kossorna på grönbete och allt annat som hör våren till. Flera tusen fruntimmer som springer. Men det är inte därför jag behöver springa, jag tar det lugnt och framför allt så gör det mig motiverad. De blir en kick, en start och en början på att ta tag i min karaktär. Nåja nu sitter jag här med min filt och vill helst bara sova, 4 minuter kvar på tvättmaskinen sen så…
Idag kom Victor hem ”mamma när fixar du mina bråvallabiljetter?”
Jaja jag ska! Men egentligen vill jag inte. Världens nojigaste mamma här. Eller inte alls jag är bara rädd om mitt barn. Han är 18 år snart jag vet men det här liberala tänket om saker och ting får mig att vilja spy på ungen och låsa in honom tills de kommer på andra tankar. Men jag vet att det inte funkar, och jag vet att han måste växa upp och göra sina egna misstag.
Hur överlever man de övre tonåren? Kan man vara för överbeskyddande?
Jag andas räknar till tio och försöker svälja min oro.