(med humor och en nypa sanning)
Att ha barn är som att spela ett aldrig sinande spel av Tetris – fast med mer kaos, högljudda röster och oändligt många försvunna strumpor. Men vad händer när det inte bara är ett eller två barn man ska jonglera, utan sådär tolv stycken? Jo, då går det från ett Tetris-spel till att försöka jonglera brandfacklor på en enhjuling. Det är precis lika galet som det låter. Och det är min verklighet i en familj med 12 barn.
Man kan prata om världens största Excel-ark. När man har tolv barn är ett schema inte bara en rekommendation, det är ens livlina. Här snackar vi inte om ett vanligt schema som bara innehåller “middag klockan 18”. Nej, vi pratar scheman så detaljerade att NASA hade kunnat lära sig ett och annat. Dansträning, gymnastik, fotboll, läxor, läkarbesök, tandläkarbesök – ibland känner man sig som en flygledare som jonglerar tolv plan samtidigt. Har vi tid över? Troligen inte.
Att laga mat för en stor familj är lite som att driva en mindre restaurang, minus personalen och lönen. Pasta för ett kompani, grytor stora nog att gömma ett barn i (inte för att jag föreslår det, men du vet…). Och här pratar vi inte om “vill någon ha mer?” Det är snarare “finns det något kvar?” Inom en halvtimme kan ett femkilos paket pasta förvandlas till ingenting mer än tomma tallrikar och magar som redan vill ha efterrätt. Matlagningen är lite som ett maraton utan mållinje. Ibland undrar jag om vi inte gör annat än att laga mat.
Sen har vi den oändliga historien. Man känner sig som Narnia, fast tvättversionen. Går man in i tvättstugan och undrar om det någonsin ska ta slut? Spoiler – Det gör det aldrig! Berg av strumpor och t-shirts som man med största sannolikhet aldrig kommer hitta matchningar till. Förmodligen har jag sett fler strumpor försvinna än ett genomsnittligt Bermuda-triangeldrama. Och nej jag överdriver inte.
“Så när sover ni?” är nog en vanlig fråga som ställs till föräldrar med barn. Svaret är att vi inte gör det. Vi småblundar. Det är en konstform i sig. Man lär sig hur man håller sig vaken på en kombination av koffein, ren viljestyrka och ett ständigt tjat av “Mamma, jag kan inte sova” eller “Pappa, jag är törstig”. Väckarklockan? Glöm den. Man har tolv inbyggda som startar vid alla tänkbara (och otänkbara) tidpunkter. Jajemän de utflugna barnen är fortfarande inräknade, de ringer ibland väldigt sent på kvällen och frågar om skjuts från till och från krogen. Är ombytta roller orimligt?
Att vara förälder till tolv barn är som att vara domare i ett gladiatorspel. Någon är alltid i konflikt med någon annan. Det är en ständigt pågående blandning av diplomati, förhandling och ren utmattning. Ena stunden medlar man i ett bråk om en leksak, nästa minut känner man sig som en FN-representant som försöker förhindra tredje världskriget. Och ja, att dela upp godis exakt rättvist är en talang som borde ge mig en nobelprisnominering. Men ibland funderar jag på gruppterapi.
Men med alla dessa utmaningar kommer en sak – KÄRLEKENT. Visst, vårt hus är ett konstant kaos. Ja, ibland vill jag skrika ut i tomma intet (och det är ok va?, ingen dömer väl?). Men mitt i all stress finns det en mängd av små, ovärderliga stunder. Ett tecknat hjärta på kylskåpet eller för all del på väggen, ett spontant syskongos i soffan, eller ett leende som kan smälta isen på arktis.
Att ha tolv barn är som att leva ett liv på steroider. Det är kaotiskt, roligt, utmattande och alldeles underbart – på en och samma gång. Hur får man det att gå ihop? Svaret är att man inte alltid gör det. Och det är helt okej. Ibland räcker det med att överleva dagen, hålla huvudet över vattenytan och påminna sig själv om att även om kaoset aldrig tar sluta, så gör inte kärleken det heller.
Har du barn och någon gång tvivlar på om du räcker till, kom ihåg att du redan har gjort det största man kan göra: BURIT, ÄLSKAT och STÖTTAT! Du är precis allt dina barn behöver – och mer än nog 💗
Vill ni också ha en sådan här tisha? Eller ge bort i present till någon helt fantastisk så hittar ni den HÄR! Också väldigt roligt att använda den här tishan som ett ”announcement” när man. tex går ut med en graviditet. Det finns även matchande tröjor till barn och de är sååå fina, så missa inte att kolla HÄR!
Jag är INTE avundsjuk på er med så många barn
Jag hoppas att du förstår att det är precis som jag skrev inledningsvis, en text med humor och en nypa sanning 😄
Men du har såklart rätt att känna precis det du gör. Själv älskar jag min stora familj, jag har allt jag någonsin kunnat önska mig och lite till ☺️
Hej Madde du är väl inte gravid igen när du bär den Tishan
Hahhaa, ett gott skratt fick man av att läsa detta.🤭 jag kan bara hålla med, nu har jag bara två barn men spot on.
Så underbar beskrivning av er familj. Tack för att du delar med dig❤
Skrattar så tårarna rinner över hur du fångat familjelivet på pricken o då har jag bara tre barn 😂
Vilken fin text. Själv har jag ”bara” ett barn. Snygg t-shirt! 🙂
Känns som att flera familjer i familjen annorlunda alltid beskriver att ”vi är en helt vanlig familj, bara lite mer tvätt”
Åh tack snälla för denna beskrivning 🙏 precis så det känns . Mvh mamma till 10
Vi har 6 barn. ❤️
O jag kan tänka mig hur ni har det.
Mat till kompanier , alla äter inte allt. Selektivt ätande. 1 med autism/adhd, 1 med autism/ångest. 1 med IF. Så det där med schema skulle jag aldrig klara mig utan. 😃
12 ungar
Nej tack
Klockrent Madde! Så roligt skrivet. Du är vass!
Jag har två barn, känns helt tillräckligt. Hur känner ni med väldigt många barn, hinner ni med alla? Ta er tid för varje barn separat? Har vänner som har väldigt många syskon och dom säger alltid att dom minsann fick passa sina mindre syskon hela tiden och är väldigt bittra.
Men hur ska två vuxna ha tid med alla? Jag var ett av 5 barn och det fanns inte tillräckligt mycket tid för oss alla 💔
Fin text! ❤️ Minns att du skrivit om skolförändringarna i Motala förut. Hur upplever du/dina barn att Zederslund är nu för tiden? Mvh Motalaförälder
Underbart skrivet