Skit också!!! Min mobil har kraschat, jag menar den är totalt död 🙁 Så vill någon ha kontakt med mig just nu så är det genom mejl madeleineilmrud@hotmail.se eller alternativt Facebook där jag sällan hänger (kollar någon gång per dag, men thats it!) Gaaaaah det kan inte komma mer olägligt just nu. Usch vad ledsen jag blir.
Nåja kan inte göra så mycket åt det…
En stor sten föll från mitt bröst igår. Som ni vet så hade jag ju ett tillväxtultraljud planerat som jag var lite orolig för. Jag är inte hispig eller orolig av mig sådär annars men just nu när man är gravid så är man mera känslig, i alla fall är jag det. Tänker mycket, oroar sig och har väldigt många blandade känslor. Det vore konstigt annars kanske eller hur!?
Det är inte första gången jag är gravid, riskerna är större och oddsen för att det går bra ännu en gång vad är den? Ja ni fattar, mycket snurr där uppe i bollen. Lilla bollen i magen mår bra i alla fall, fick ett minusresultat men inte så mycket att man oroar sig över tillväxten. Jag får ju små bebisar och den här lilla var också liten men inom godkända gränser. Hon var välmående och hade det bra. Det är det viktigaste! Och det kändes skönt att få det här ultraljudet ur världen och få veta just det. Tacksam och lycklig ♥
Hon vägde just nu lite över 2000 g och var väldigt aktiv, så aktiv att barnmorskan och ultraljudsproffset Marie hade svårt att få till en tjusig bild. Jag fick ligga kvar ett tag och till sist så visade hon sig. Fröken låg i säte också, och vänder hon sig inte till nästa vecka så blir det ett vändningsförsök. Men efter att ha pratat med Mirka om det så tror jag faktiskt att jag ska tacka nej till det just nu och ta det när förlossningen är igång.
Vi som har fått väldigt många barn har ofta dessutom väldigt mycket utrymme i magen, det gör att att spelrummet blir större. Chansen att hon snurrar tillbaka är alltså ganska stor. Mirkas dotter Nellie låg i säte fick de reda på när de kom till förlossningen, och då vände de henne där och då. Efteråt så fick Mirka vara uppe på benen, antar att det har med tyngdlagen att göra så att bebisen inte ska vända tillbaka sig igen!? Så nu tänker jag detsamma, det kanske är bättre att faktiskt strunta i det nu, och ta det när det väl sätter igång? Mina tvillingar är födda i säte/säte, det gick bra eller ja när nummer ett skulle ut så gick det bra. Colin däremot är en annan historia som jag kan berätta om en annan gång. Något jag aldrig kommer att glömma, kommer inte ihåg vad det heter just nu men det lite som man kan se de gör på kossorna när de tar på sig en lång lång handske och handgripligen stoppar in hela armen upp i härligheten. Jag försökte censurera det, gick inte bättre än så. Jag svimmande men läkaren räddade Colins liv och för det är jag evigt tacksam även om jag inte kunde gå ordentligt på ett par dagar.
Här är hon lilla ”P” om det nu blir en P, just nu är vi lite inne på lilla ”L” och lilla ”M” 🙂 Kärt barn har många namn ♥
En EmmyLou kopia… Eller Colin kanske?
Vet ni, gårdagen kunde inte bli bättre för i brevlådan när jag kom hem från sjukhuset låg ett paket från en av mina följare på instagram som heter Elisabeth (du kanske läser här med?) Hon har stickat så otroligt fina och söta tossar till bebisen, jag blev så himla glad och tårögd. Tack så jättemycket ♥ Dom här kommer att komma väl till användning. Jag älskar dessutom stickat, det är så fint. Och alla favoritfärger 🙂
Tänk om jag den skapande ådran i mig som behövs för att fixa det här med att sticka och sy. Jag är så avundsjuk och imponerad av alla som kan. Jag har försökt några gånger men kan inte, den där koden är för svår att knäcka helt enkelt hehe. Tack, tack, tack Elisabeth ♥
Nu tar jag fredag med att fortsätta att städa tvättstugan men senare ikväll då blir det ost och kex i soffan!
Kram / Madeleine