Så efter allas kommenterar ang min tid så var jag tvungen att överbevisa mig själv! Jag känner mig stark, har legat i med träningen hårt och reagerat positivt på alla plan. Milen under en timma är inte orealistiskt, har gjort det förut. Att folk sen har åsikter om min ”kroppshydda” och relaterar en tid på hur man ser ut tyder bara på okunskap och förutfattade meningar. Lite som när Katrin Zytomierska tycker till om feta personer. Att de är lata, inte borde få en anställning och är personer som inte kan slutföra ett projekt. Ja jag vet, det var länge sedan hon uttryckte detta men jag drog bara en parallell. Gud vad mycket korkade saker hon har uttryckt för att marknadsföra sig själv. Intressant,och ja korkat! Så bara för att man har en större kropp så ska man inte orka springa milen? Eller som Katrin vinklar det tjock – intelligensbefriad! Kom igen nu!?
Nåja, ni hade rätt! Jag har maxat mig själv sprungit rundan både en och två gånger och klockat mig! 1.22. Jävla runkeeper. Fan vad surt. Jag får vara nöjd ändå, men skratta åt mig ni det är helt okej. Jag kan skratta åt det själv också. Nu har jag något att slå, något att kämpa med.
Efter ett hysteriskt skrattanfall och 10 långa tunga kilometer. Hahahaha.
Nu ska jag verkligen lägga ner all min kraft och energi på det här. Och med så är det helt och hållet också slut med feströkandet på helgerna. Något jag inte skrivit så mycket om. Ja jag har varit rökare, rökt mycket. Kanske ett paket om dagen. Men det var länge sedan. Men nu blir det inte ens feströkande på helgerna. Det blir ingenting. Jag sätter punkt för det. Jag tycker varje människa har rätt att röka om de vill, vare sig det är på veckorna eller om det är på helgen till fest. Men jag väljer att sätta stopp för allt. From nu kommer jag bara tänka – kondition och uthållighet! Men när jag är i New York och har klarar milen på min tid, kommer jag ta på mig klänningen dricka en Cosmopolitan och kanske ta en cigg!