Landat hemma i soffan efter en fantastisk kväll i goda vänners lag. Kände att just en sån här kväll var välbehövligt. Oliver kom i tisdags. Äntligen! Vi hade mycket att ta igen och det blev ett riktigt kramkalas. Vi tog ett fredagsmys på en tisdag. Hyrde film, köpte utemat och en väldans massa godis. Oliver hade mycket att berätta, det var allt mellan himmel och jord. Vi tog oss lite egentid och hade sådär roligt som bara vi kan.
Vill tacka för alla värmande kommentarer i tidigare inlägg. Det hjälper mer än ni kan ana. Det kanske är fel av mig att ta upp mina “vårdnadsproblem” offentligt. Och jag vet myntet har alltid två sidor. Men, det här är jag och mina känslor, och det är min blogg och jag tänker inte “hålla käften” för att någon säger åt mig att göra det! Man kan inte kalla mig ytlig direkt, jag kan visa mina känslor på många sätt! Och den här gången delade jag dom med er. Och det hjälpte mig. Inget mera “jagfårbestämmavartjagskabonärjagärtolvfördetharpappasagt” nähe serrö för så arbetar inte ansvarsfulla och omsorgsfulla föräldrar. De arbetar inte mot varandra utan med varandra. Allt annat känns väldigt korkat. Enade? För det borde vara bäst om man är enade.
Träningen känns bara tråkig just nu, jag är helt omotiverad och känner inte för det. Det stör mig något fruktansvärt, fasen jag behöver något som får mig att vakna lite. Skulle kunna jämföra mig med en typisk fjortis som lider av sömnsjuka som av någon anledning hela tiden upprepar ordet orka! Gud så trött jag blir på mig själv.
Imorgon ska vi upp i ottan, dags att besiktiga barn på bvc igen.
Puss & Godnatt!