Efter en morgon med kaos så kan jag nu pusta ut med en kopp kaffe. Alla barnen är på skolan och förskolan förutom Emmy som börjar klockan 10 varje dag. Tuva-Li och jag hade en fajt tidigt i morse, det blir en fajt med henne nästan varje morgon om man inte pratar med henne och kommer överens om hur morgonen ska se ut kvällen innan. Får hon inte sina favoritstrumpor eller rätt kläder så blir det ett stort problem för henne hela dagen om man har otur. Hon vill ta på sig i rätt ordning och på rätt sätt. Det här är något som har kommit senaste tiden. Jag glömde proceduren igår kväll så det hela slutade med gråt och skrik i morse. Hittade inte strumporna hon ville ha och fick till slut tvinga på henne skorna och overallen innan vi åkte. Det går liksom inte ens att muta med något, jag försöker prata henne ur det men NEJ, hennes sätt eller inget. Jag hoppas hon växer ifrån detta fort.
Det gäller att man har tålamod med lilla fröken. Micke fixar det inte, han gråter nästan av frustration. Du får ta henne jag fixat det inte jag blir galen. Helt säker på att många kan känna igen sig av situationer som dessa. Man får hjälpas åt och hitta ett system som funkar och man måste samarbeta i föräldraskapet. Väldigt lätt att skriva jag vet! Jag är nog mera den pedagogiska av oss två och jag har bättre tålamod. Micke undrar ofta hur fasen jag bara kan stänga av och inte explodera. Men det gör man ju ibland, fast inombords kanske. Jag tycker också att det är viktigt att man berättar för barnen vad konsekvenserna kan bli i olika situationer. Vi har pratat sååå många gånger med Tuva-Li och vi har också sagt att det faktiskt är mamma och pappa som bestämmer. Men ibland funkar ju inte det heller och då måste man hitta andra sätt som funkar som att förbereda kvällen innan vilket jag glömde igår!
Jag och Emmy har hunnit med en promenad nu på morgonen och matat pippin. Nytt år nytt löfte! Inte minst för att jag behöver träna upp kroppen men också för att bromsa och ”stoppa” endometriosen. När jag var som mest vältränad så mådde jag som bäst. Och vad man har sett så mår man bättre av träning och motion om man har endometrios. Vägen dit är ju inte direkt spikrak men jag gör mitt bästa. Helt sjukt att min kropp förfallit på så kort tid. Det tar tid att bygga upp den igen men jag ska banne mig fixa det.
Snart är det dags att lämna EmmyLou på förskolan sen ska jag gräva ner mig i massa jobb.
Hur ser eran dag?
Kram / Madeleine