Ledsen att jag inte uppdaterat så bra nu på ett par dagar.
Men vi lever, i allra högsta grad gör vi det!
Den här cirkusen med halsfluss och Wilsons ”motorcykelolycka” var liksom inte nog. Adam har inte fått behålla någon mat överhuvudtaget sen i tisdags. Allt han får i sig kommer ut. Ni kan ju gissa vad det leder till? Jo visst är han på gränsen till uttorkad. Och ännu en gång har jag haft oturen att möta på riktiga jävla stolpskott i vår svenska vård.
Jag börjar bli orolig, på riktigt alltså.
Skrev häromdagen en arg liten kommentar på fejjan. Något i stil med ”visst finns det guldkorn, men som det känns nu så kan de lägga ner hela Motala sjukhus” Men jag blir så förbannad. Då svarade en som arbetar på Motala sjukhus ”skyll detta på politikerna istället”. Nu vet jag att denna person är en av de guldkorn som finns på vårat sjukhus, men hon och de få övriga guldkorn kan ju inte forma ett helt sjukhus själva. Även om jag skulle vilja. Däremot köpte jag inte det här med att bristen i sjukvården beror på politikerna.
Har man valt att att jobba inom vården så har man valt sitt yrke. Ett väldigt krävande yrke många gånger. Man är också utbildad. Men jag vill understryka att man valt sitt yrke. Och varför gör man det? Förhoppningsvis för att man är tillfredställd av yrkesrollen, man tycker det är roligt och gillar att jobba med människor. Detta är ett yrke som kräver en viss omhändertagande personlighet. Och framför allt man vill hjälpa människor.
Där är vi överens?! Så varför ska jag skylla på politikerna? Självklart skulle jag önska mera resurser, men nu får vi face the fact och arbeta efter förutsättningarna. Det är inte politikernas fel att sjuksköterskan snäste av mig i telefonen när jag sist ringde för att jag misstänkte att Adam höll på att bli uttorkad. Även om hon är sur för att hon tycker att hennes arbetsområde är för stort. Har jag fel? Självklart inte!
Men jag fick inte komma upp. ”Håll ut ett par dagar tills medicinen börjat verka, och ge honom små mängder vätska åt gången” När jag förklarade hans höga feber och att han inte fick behålla NÅGOT med andra ord inte medicinen heller så tyckte hon ialla fall att vi skulle avvakta. Jaha? Jag envisades med att berätta att jag också kunde misstänka att han inte tålde medicinen men det var något hon inte heller verkade vilja lyssna på. Men under eftermiddagen blev Adam sämre, blå om läpparna och riktigt tagen. Jag ringde 1177, pratade med en sköterska som tyckte det var mycket märkligt att vi inte fick komma upp första gången. Jag berättade vad de hade sagt på vårdcentralen. Det ända hon kunde säga var ILLA. Jag fick första bästa tid till jouren och Adam fick annan medicin. HURRA ska det vara så så jävla svårt? Det kunde gått så smidigt om den första sköterskan verkligen lyssnat på mig. Samtidigt undrar jag om hon hade tagit emot oss om jag hade överdrivit det hela, då hade hon varit så illa tvungen… Behöver du träffa en läkare – ljug!
Så jag måste ju göra något nu. Vem ska jag prata med? Jag kanske skulle skriva ett öppet brev till politikerna?
Hej kära ansvariga politiker!
Jag skriver med anledning av bristerna i svensk sjukvård. Jag hoppas ni vill hjälpa mig och förhoppningsvis kunna svara på mina frågor!? Jag har gång på gång blivit bemött på ett ytterst oprofessionellt sätt när jag sökt sjukvård för mina barn i olika sammanhang. Kan detta beror på resursbrist? Ja för sköterskan kanske var jäkligt stressad och därav på dåligt humör när jag bad om hjälp!? Annars kanske ni borde se över den svenska sjukvårdsutbildningen? Man kanske skulle kunna bredda den? Ge dom en charmkurs? Eller varför inte göra ett hårdare lämplighetstest?
Ska man verkligen behöva ljuga för att få en tid hos doktorn när man ringer vårdcentralen?
För man ringer ju inte för att man tycker det är roligt att gå till doktorn, man ringer av en anledning och som förälder så känner man sitt barn bäst. Givetvis skiljer sig situationer från fall till fall. Men jag är inte ensam om att blivit illa bemött. Vi är ganska många som känner såhär!
I flera fall så har nekandet till vård på vårdcentral resulterat i att jag fått uppsöka vård i en annan stad.
Så var lite bussiga nu och ge oss lite mera resurser eller ännu bättre – granska vården!
Ni får ursäkta mitt sinne för ironi, men den flödar. Att skylla sitt dåliga humör och illa bemötande på våra politiker är bara lite skrattretande. Vad ska hända här näst? Vi kan ta upp det här som hände den stackars killen som ringde och ville ha en ambulans pga att han inte kunde andas. Sköterskan ignorerade killens vädjan och vad hände? Jo mjälten sprack och han dog… Det har redan gått för långt.
Det dax för förändring. Och till alla föräldrar som känner att de inte blir tagna på allvar när de söker hjälp, STÅ PÅ ER!
Och till alla guldkorn i våran svenska sjukvård, ni gör ett beundransvärt jobb! TACK ♥