Idag har det varit en ovanligt lugn dag. Vaknade imorse och kände att det skulle bli en smärtsam dag. Endomerioshelvetesdag. Jag började gråta av frustration ska jag verkligen orka leva såhär hela mitt liv? Men efter lite smärtlindring så kände jag mig ändå ganska okej. Jag är trött, men det kanske inte är så konstigt efter allt vi har dragits med under dessa två veckor.
Jag har sett att tjejerna på Marbella haft det bra och jag har varit jätte avis på dom men jag hade aldrig pallat att åka dit och mått som jag mått. Kände att mitt val var det bästa för mig och för familjen. Om jag hade hängt med så hade jag fått sitta på sidan och kollat på och det hade inte varit värt det. Dessutom så hade jag kanske smittat de andra med hosta och feber och det hade ju inte varit så trevligt. Gulliga Petra skrev att jag var saknad och det värmde jättemycket, tack gulliga du! Kika gärna in på Petras blogg, ni hittar den HÄR!
Men vet ni det kommer nya resor, och andra projekt! Min träning får komma långsamt och försiktigt och när jag känner mig stark och har tagit kontroll över min sjukdom så är jag redo. Har hört att Lofsan har en ny träningsvideo på gång för föräldrar och barn, ett rörelseprogram. Det ska bli rolig att få testa 🙂
Försökte fånga mitt lilla rödhåriga yrväder på bild idag. Lättare sagt än gjort, hon ville inte alls vara med idag.
Där EmmyLou är, där är Trasan!
Sen blev den lilla prinsessan trött. Första tecknet på att det är dags att vila är när Emmy tar sig på örat. Örat är istället för snuttefilt. Hon älskar öron. Har eran barn snuttefilt eller något annat när de ska sova? Våran Adam han hade en gosegiraff sedan han var riktigt liten. Den drogs vi med i flera år, och fortfarande ligger den uppe i Adams säng. Tänk allt vi har gjort för den giraffen! Jag kommer ihåg när han tappade den nere i varamon någonstans, en sju kilometer lång sandstrand. Grattis om man hittar den där liksom. Vi letade och letade, och efterlyste den på nätet och överallt. Jag vet att jag grät för Adams skull när vi letade (hahaha känslig mamma). Till slut dök den upp i en icanära butik, hur den nu kom dit? Men det var givetvis en stor lycka. Eller när vi flög från Milano och mellanlandade i Köpenhamn och insåg när vi kom på nya planet att giraffen antagligen låg kvar vid gaten. Nej vi fick inte gå av planet! Jag sa några väl valda ord (som man inte ska säga på ett plan) och personalen gick med på att springa ut till gaten och leta efter giraffen. Såhär efteråt så var det väl inte så genomtänkt att bryta ihop så för en giraff. Men fasen han är en i familjen.
Glad över att Emmy har sina öron, det är inte lika lätt att tappa bort dom. Den dagen ni hör om att någon stoppat ett flyg på grund av borttappade öron så vet ni att det är jag 🙂
Kram / Madeleine
