Gråter en stund…

Idolfinal och fredag känns som en riktig kanoninledning på en fin helg. Men så ringer dagis igår och misstänker att Charlie har fått ögoninf. Mmm visst var det så, och inte så lustigt att mina ögon kliade hela dagen. Blä. Dessutom så har jag en sjuk Wilson hemma. Han mår inte bra sen i måndags. Klagade på magont. Höll ändå humöret uppe och lekte mellan varven. Fick för mig att det kanske var något som hänt i skolan som gjorde att han hade ont i magen? Inte likt Wilson men man vet ju aldrig. Nej nej, allt var som det skulle. Igår fick han gå till skolan och allt var som vanligt. När han kom hem hade jag maten klar men han ville inte äta. Det är inte heller likt Wilson, han är alltid hungrig och vill äta när han kommer hem från skolan.  Eftermiddagen var som vanligt. Wilson byggde lego, läste sin läsläxa, spelade och grejade allt i sin ordning. Kvällen kom och mina ögon kliade. Badade barnen och gav dom kvällsmat. Wilson började klaga på sin mage igen. Micke sa till honom att lägga sig i soffan nere hos oss för att se om han blev lugnare. Och rätt som det var så satte han sig upp och börjad kräkas. Det fullständigt sköljde ur honom. Micke som satt och surfade på mobilen visade mig i samma stund aftonbladets nyheter ”vinterkräksjukan är här!” Sådär ja! Men jag är inte riktigt säker på om det är kräksjukan faktiskt. Tycker det knns lite konstigt att man går och har ont en hel vecka i magen innan spyerna kommer om det skulle vara en vinterkräksjuka?! Kanske är det blindtarmen? Det blev att sjukskriva sig idag och imorgon, jag med mitt öga och resten av sjukstugan får helt enkelt vara hemma och kurera sig. Kul med tanke på att jag fått såååååå mycket jobbtider de senaste veckorna. Suckar högt och irriterande!!! Ibland är man mer behövd än andra gånger, tex på helger och under högtider. Tråkigt att behöva vara hemma när man vill jobba. Dessutom så hade jag sett framemot en kul föräldrapanelträff. Men det vekar som att det skiter sig även denna gång. Åhh det år bra nu Madde!!! Nähe om jag skulle lägga mig ner på golvet och gråta en stund då. Det blir alltid bättre sen…