Då har vi haft födelsedagsbarn i dagarna två. Oliver fyllde 23 år i söndags och Livia 4 år igår.
Lilla virvelvinden var så glad när vi sjöng för henne på morgonen. Hon blev rörd och alldeles gråtmild. (Har sparat en story under höjdpunkter på Instagram där ni kan se)
Hon fick en unicornballong som hon önskade sig
Det blev ett lugnt firande, några här hemma har varit lite krassliga och därför ville vi inte bjuda hem någon just nu. Vi är också väldigt noga med att inte utsätta Livia för några som helst smittor just nu då hennes trombocyter är på väg upp. Sist vi var och tog prover så låg hennes värde på 105 och det är väldigt mycket för att vara Livia, minsta lilla kan rubba produktionen så därför är vi extra rädda om henne. Och eftersom några av syskonen känt sig lite hängiga så firade vi bara lite i trädgården.
Sen är vi ju rädda om människor runtomkring också, man kunde ju tänka sig att det borde sitta i lite sedan pandemin oss andra med. Men nej, jag tycker det känns som om människor lever som om det aldrig funnits. Man ska alltid vara solidarisk, vara medmänsklig och faktiskt tänka på att man kan påverka mer än vad man tror.
Nog om det, vi är glada för att det just nu ser bättre ut än för några veckor sedan. En dag i taget…
Vi tänker att vi ska ta igen firandet nästa vecka när mamman i huset fyller år. Då kan vi krama om mormor och farmor igen.
Oliver hade roligt med vattenpickadollerna, vissa lekar blir man aldrig för stor för. Det bara är så! 23 år, tänk att barnen kan växa om sina föräldrar 😉
Livia fick en ny outfit av Oliver och hans flickvän, och blev en liten älva
Deus kramades med storebror…
Stora killen! Tänk att han fyller 1 år snart. Mitt augustibarn som blev ett septemberbarn.
En bild från när vi sjöng för Livia på morgonen.
kram / Madeleine