Jag funderar ibland på vad som rör sig i mina barns huvud. Ni vet vad dom tänker på. Jag försöker minnas vad jag själv tänkte på som barn när jag inte lekte med mina kära barbiedockor, satt och målade och skrev mina berättelser. Lekte med mina vänner eller satt vid pianot. Vad tänkte man på då egentligen? Kommer ni ihåg?
Jag har tänkt att jag ska blir duktigare på att notera mina barns ord och tankar. Föra en liten dagbok som jag förhoppningsvis en dag kommer att kunna läsa ihop med mina barn när de blir gamla. Skratta tillsammans med dom, åt deras roliga uttryck och fantasifulla tankar. Som häromdagen när Colin gick fram till den där mannen på Mac Donalds i Stockholm och berättade att han var från Sverige.
Charlie drömmer sin bort…
Vissa barn har mera fantasi än andra. Visste ni att det är bra för barn att få fantisera mycket, det utvecklar kreativitet och social förmåga. När jag arbetade inom vården så hörde jag en gammal tant säga barn är fantastiska konstnärer ända tills de kommer till skolan och läraren säger vad de ska måla. Det kanske ligger något i det?
Det här med föräldrar och barn.
Föräldrar tar för mycket intryck av andra ”specialiserade” föräldrar. Men vet ni ingen förälder är bättre än någon annan förälder. Alla har sitt egna sätt och även om det kan vara bra för förstagångs föräldrar att läsa en vänta barnbok eller ta emot råd och tips så finns det inom en på något konstigt sätt. Man växer med ansvaret. Jag vet att jag reagerade väldigt starkt på att exempelvis blondinbella och även andra kända personer som helt plötsligt började ge ut gravidböcker och Babyboost och allt vad de nu heter. Hur kan någon som fått sitt första barn eller andra barn ge ut sin expertis? Jag har nio barn och kan inte kalla mig en gud i ämnet ändå (inte för att jag har sagt att dessa personer titulerat sig som det). Barnens olika stadier i alla olika åldrar har sin utmaning och som förälder så upplever man nya situationer hela tiden. och när man pratar om olika metoder exempelvis sovmetoder så vill jag krypa ur skinnet! Att en liten bebis behöver ett eget rum och måste sova där redan från dag ett? Barn ska inte behöva dela rum? Och tusen andra olika påståenden. Det är sådant skitsnack som får oss mammor och pappor att känna oss misslyckade och otillräckliga. Det funkar ibland men i många fall inte alls.
Tro inte på allt ni läser. Lär känna ert barn på riktigt, inte genom en bok. Ni är de bästa föräldrar som finns! Ha inte för höga krav det är ingen som tackar dig för det. Lev i nuet och kör ditt egna race.
Jag skulle vilja peppa så många fantastiska föräldrar där ute för ni är verkligen amazing!
Kram / Madeleine