Vaknar upp till ett skärrat Sverige, har följt nyhetssändningarna från och till hela natten under tiden jag ammat. Såg de oretuscherade bilderna på Facebook på människor som låg döda efter vansinnesdådet. Någon hade fått sitt ben avslitet, någon hade knappt något huvud kvar, en hund låg helt söndertrasad. Jag önskar att jag inte sett det! Obeskrivligt och overkligt, som något man bara sett på film, som något som egentligen inte händer. (samtidgt undrar jag om det kanske är just de bilderna alla borde få se?)
Men det har hänt i allra största grad, kriget pågår just nu! Något som slagit mig är att ingen ännu tagit på sig dådet. Efter alla terrordåd i omvärlden, London, Paris, Bryssel osv så har det alltid gått relativt snabbt att någon tagit på sig det hemska. Men ännu ej har någon gjort det efter det som hänt i Stockholm. Varför?
Stor eloge till alla som jobbar med det här dygnet runt. Våra poliser och räddningstjänst! Till er politiker vill jag säga vakna!!! Det är så lätt för er att stå i teve och uttrycka att vi inte ska låta oss bli skrämda, vi ska leva på som vanligt. Hur? Hur kan ni bara säga så? Hade det varit mitt barn som kämpade för livet pga det som hänt, eller hade det varit någon i min närhet som dött till följderna av det som hänt och någon hade sagt dessa ord så hade jag personligen letat upp den fan och smällt han eller hon på käften! Om inte verbalt så kanske en riktigt lavett hade fått personerna i fråga att vakna.
Jag blir ledsen och frustrerad. Sveriges naiva syn på medmänsklighet har gjort att vi acceptera det här. Tragiskt men sant. Självklart ska vi hjälpa, rå om och värna för människan men till vilket pris? Med våra öppna gränser har vi själva valt att ta in oinbjudna gäster. Och kom inte och säg att det inte är så för det är precis. så. det. är. Jag har sett det själv! Min vännina tog hand om en ”pojke” i nio månader som förövrigt inte var en liten pojke som det sades utan en ung man. Jättegullig, fin och rar på alla sätt och vis. Men det faktum att de inte ens gjort en läkarundersökning, tagit reda på hur gammal han egentligen var och forskat överhuvudtaget om vem han var har fått mig att tappa tron på våran medmänsklighet. Sveriges svängdörrar har omfamnat terrorismen och det enda vi kan göra är att acceptera.
Jag kommer säkert bli kallad för främlingsfientlig, eller rasistisk. Okej jag tar det för de som säger så förstår inte och jag vet inte om det ens är lönt att försöka förklara för de vill inte förstå. Men tro mig jag är varken det ena eller det andra! Jag hängde i ghettot, folk tyckte säkert jag var en ”hobbyturk” och vet ni jag hade en gång i tiden en utländsk kille han hette Ihad och var muslim. Mina absolut bästa vänner har flytt hit från kriget, de jobbar betalar skatt (tjänar bra mycket mera pengar än mig) och komiskt nog känner exakt precis likadant som mig. Så…det handlar inte om att vara främlingsfientlig!
Låt oss vara realister, alla ni som säger att vi ska övervinna allt med kärlek… Hur ska ni övervinna hatet med hjälp av handlingsförlamat flumsnack? Låter det hårt? Ännu har det bara gått åt helvete så jag undrar, kan någon vara snäll och förklara för mig!? Få mig att förstå hur den planen ser ut!?
Samhället har blivit så skevt och att något så hemskt som det som hände igår ska behöva inträffa för att Sverige ska vakna är ju bara tragiskt och beklagligt! Om vi ens kommer att vakna nu…? Jag är tveksam tyvärr. Terroristerna är här, vi har bjudit in dom. Men en sak är säker, mitt land, mitt Sverige kommer dom aldrig kunna ta ifrån mig! Och mina barn kommer jag göra allt för att skydda, om det så innebär att jag måste stånga mig blodig för att få ett tryggt Sverige igen ♥
