Idag har jag fått en massa härlig energi av min förtjusande vän Sandra. Hon har ett smittsamt skratt som skulle kunna locka fram ett leende hos vem som helst. Det var otroligt skönt att komma iväg en stund utan några egentligen måsten. Annars är man alltid på språng av en anledning, men nu var det ingen telefonen som ringde, det var inga måste och jag kunde verkligen njuta av ”egentiden”. EmmyLou var med men hon sov skönt i vagnen.
Jag känner mig lite piggare trots sömnbrist och nattliga äventyr. Och jag måste säga att det var intressant att läsa om hur andra tänker och får det att funka under småbarnstiden. Fantastiskt kul också att se att det var några pappor som tagit sig tid att skriva och berätta om hur de upplevde tiden med en nyfödd. I mångt och mycket så handlar det i slutändan om att backa upp varandra i föräldraskapet. Och framförallt så måste man hjälpas åt som ett team. Ensam är inte alltid stark. Det tog ett tag för mig att inse det.
Min lilla anka ♥
Ledsen för tråkiga mobilbilder. Jag måste skaffa mig en hårddisk och lägga över alla foton jag har på datorn, just nu är datorn full och jag har fotostopp. Jag får nästan lite abstinens när jag inte kan använda kameran. Det blir mitt mission i veckan som kommer att fixa det.
Längtar som sjutton efter morgondagen. Det är nämligen som så att jag ska på husvisning minsann. Håll alla tummar ni kan. Jag ser verkligen framemot att bygga upp ett nytt hem, greja i trädgården och få skapa något som jag vill ha det. Tänk att få se barnen leka i våran egna trädgård.