Godmorgon! Har haft en sömnlös natt. Charlie och Colin skulle bestämt ligga hos mamma, på mamma. Det gick väl an när dom var pyttesmå, men nu blir det väldigt trångt. Det märks att de är vana vid närhet och att de alltid haft någon att ligga brevid redan från dag ett. Jag får för mig att de också behöver mera närhet. Kanske blir det vad man vänjer de vid, men de har alltid legat brevid varandra eller oss. Hittade en bild på grabbarna när de var nyfödda, de var så små. Knappt man fattar det idag.
Min store pöjk har också hållt mig vaken tidigt imorse. Han har ont i en arm som varit ur led sådär ett tiotal gånger och dessutom bruten ett antal gånger. Vi får väl se hur det går?
”Mamma det lugnt, bara jag får operera bort leverfläcken i pannan” Jo han stör sig på den något grymt. Ja alltså han mår riktigt dåligt över den. Vi har besökt vårdcentralen och sagt att vi vill ta bort den. Men nej det vill de inte. Den är helt ofarlig men som ett mindre skönhetsingrepp så har de sagt nej. Fjantigt kan jag tycka. Mår man dåligt över det på så sätt att man alltid bär keps så tycker jag det är nog med ursäkt för att få ta bort den. Jag har istället tagit kontakt med en plastikklinik. Och nästa vecka ska vi besöka plastikkirurgen. Lillebror skojade med Victor och tyckte han skulle passa på att fixa silikon och läppförstoring också.
Ett tidigt första besök på en sån klinik. Barnen blir mer och mer medvetna om sitt utseende. Jag har också en leverfläck, fast på näsan och på hakan. Men när jag var yngre så tänkte man inte på det liksom. Och absolut inte på att besöka en plastikkirurg. Nu är ju detta ett litet ingrepp, till synes omärkbart om man tänker på alla dessa unga flickor som vid artonårs ålder opererar in stora bröstinlägg, kanske tom ännu tidigare. Tragiskt. Och snyggt är det inte heller att frivilligt sätta in en alldeles för överdriven byst! Vad tycker ni?