Vilken dag det har varit, jag älskar sommarvärmen. Jag hoppas den är här för att stanna nu, men enligt vädergudarna så ska det tydligen bli lite ostadigt igen. Dagar som dessa så får man passa på att greja i trädgården. Nya blommor har fått flytta hem och genast så får trädgården nytt liv.
Älskade Mårbacka! Jag bara älskar denna pelargon ♥
Jag fick sällskap av en liten EmmyLou när jag höll på att greja. Jag började dansa på verandan när jag hörde att barnen inomhus började spela musik. Helt plötsligt brast Emmy ut i gapskratt och tyckte mamma var jätterolig. Fantastiskt när man kan roa barnen med en dans 🙂 Jag fattade piken hehehe.
Älskade unge!
Devil fick en blöt puss trots att han tappert försökte dra sig undan 🙂
Tänk att jag mådde så dåligt när jag väntade EmmyLou. Ibland kan jag fortfarande få dåligt samvete när jag tänker tillbaka på hur mina tankar gick då. Jag kände mig verkligen som världens ensammaste människa. Nu vet jag att jag inte är själv om att må dåligt och tänka dumma tankar under graviditeten. Det är nog mer vanligt än vad man tror. För mig blev det chockartat. Med så många graviditeter i bakfickan så trodde jag vid det laget att jag hade koll på hur min kropp och psyke funkade. Men ingen gång är den andra lik osv, ja jag vet det kan skilja fruktansvärt mycket. Jag vill inte ens skriva vad jag tänkt, för det är så illa. Men vid ett tillfälle så önskade jag bara att det inte skulle bli någon bebis. Så oansvarigt, fruktansvärt och egoistiskt jag vet! Varje dag blev en ny kamp om att överleva till morgondagen. Alla härliga uppdateringar om gulliga och vackra graviditeter fick mig att gråta. Det var inte alls sådär rosa och gull gull.
Dagen när Emmy föddes så försvann allt. Jag mådde så bra jämförelsevis med hur jag hade mått innan och när jag fick henne i armarna så var det helt fantastiskt. Kärlek vid första ögonkastet. Det blev vi mot världen, efter allt vi gått igenom så var det hon och jag. Jag ville inte släppa henne ur mina armar. Hon är verkligen en riktig charmunge, med sitt blyga leende och sina djupa blå ögon. Hennes små lockar i nacken och stora hjärta. Hon är så generös med kramar. Jag skriver det här till dig som kanske också mår dåligt eller har mått dåligt under graviditeten. Vi är inte knäppa, vi har inte tappat förståndet och vi är inte sämre föräldrar än någon annan. Ibland så kan man må dåligt och alla gånger behöver det inte finnas förklaringar till det. Ofta ordnar det till sig, och känner man att det är tungt så prata med någon. Jag hade en helt underbar barnmorska, jag har haft henne i 18 år, med alla graviditeter. Nu har hon gått i pension så nu blir det inga flera barn för min del brukar jag skoja om. Det kanske finns en vän, pojkvän eller mamma. Bara prata!
Imorgon vill min lilla donnan bada i sin nya pool. Så jag hopppas att solen visar sig på eftermiddagen när jag hämtat kidsen på dagis.
Jag vill passa på att tacka alla som kommenterat ang det jag skrev om igår – åderbråck. Många känner igen sig, vilket inte var helt oväntat. Ni som har opererat, hur går det till? Gör det ont? Dela gärna med er om ni vill, jag skulle absolut uppskatta det jättemycket 🙂
Kram / Madeleine