Första augusti var pappas födelsedag. Morfars dag. Vi åker alltid upp till graven med blommor och spelar Glenn Miller på högsta volym. Han fattas mig, han fattas oss. Barnen fick aldrig träffa honom, men jag pratar om honom ofta och på något sätt så känns det ändå som de känner honom. Jag hoppas jag kan ge en rättvis bild av honom, världens bästa människa.
Det blev en bukett från trädgården, blommor som plockats med kärlek.
Min mormor och morfar ligger här med. Jag tycker de har fin plats. Och då och då åker vi hit och bara är.
Det känns fortfarande ofattbart att han inte finns längre, och ännu mera ofattbart att det är så länge sedan han gick bort. Kanske för att han känns så närvarande i mitt. Som han finns fast han inte finns.
Rosenskära, gurkört, brudslöja, och luktärt. Sommarens alla favoriter.
Mathilde berättade för morfar att hon snart ska börja skolan, eller ja sexårs.
Jag ska få en ny väska och lära mig läsa. Jag kanske kommer få nya kompisar med. Men först kommer våran familj från USA och hälsar på. Dom är snälla och pratar ofta med mig på telefonen.
Hon har så mycket att berätta. Gullungen.
Livia tycker det är lite konstigt på kyrkogården, inte helt lätt att förstå vad denna plats är för plats. Olika människor kommer och går till olika stenar och lämnar blommor.
Kram / Madeleine