Nu har vi varit iväg och lekt på Bill och Bulls som det heter i Motala. Ett perfekt lekland, lagom stort och alltid rent och fräscht. Men innan vi kom iväg så hann jag bli osams med mitt tonårsbarn. ”Antingen följer du med oss eller så tar jag med mig modemet till internet, du väljer själv” Jag förstår om Victor inte vill hänga med oss på alla äventyr (även om han faktiskt tycker det är ganska kul när han väl följer med) men yvärr så måste jag ändå ta med mig modemet. Han spelar onlinespel och kan sitta i flera timmar, det finns liksom inget stopp. Han är jätte duktig på det han gör och även om han har visioner om att göra egna spel i framtiden så tror jag inte att det är nyttigt att tillbringa alla sina vakna timmar framför datorn. Han blir precis svart runt ögonen och tappar koncentrationen i skolan. Han kämpar väl på ok i skolan ändå, men jag tycker det är så trist att han slänger bort sitt läshuvud för ett jäkla tvspel. Jag tog i alla fall med mig modemet, något som inte alls var populärt. Jag var både det ena och det andra. Hur gör alla andra tonårsföräldrar? När börjar dom förstå? Hjääälp!
Antar att det här är något som alla föräldrar på ett eller annat sätt måste gå igenom. Men just nu skulle jag ärligt talat kunna kräkas om jag hör honom säga ”ooooooooorka” igen. Va fan är det som är så jobbigt!?
