Jag står i ett folkhav, mingel och skålar hörs ljudligt i festsalen. Man är trevlig och hälsar glatt på alla. Jag är som vilken annan gäst som helst. Kanske lite mer igenkänd men fortfarande samma sjubarnsmamma som står hemma i köket och muttrande gnäller över disken en vardagkväll.
Skillnaden vore kanske festklänningen? Ekvationen går inte ihop. Kan man verkligen ha många barn och fortfarande se fräsch ut? Jag är absolut inte skrytsam, inte alls. Men jag är numera tillfredställd med mitt utseende. Men precis som många andra kvinnor så har jag mina dagar då jag vill svälja huvudet och dö. För övrigt så ska jag inte gnälla. ”Har du verkligen sju barn?” Ja sist jag räknade så var de sju! ”Men det går inte, jag kan inte tro att du har sju barn”.
Vad är det för bild vi har av flerbarnsföräldrar? Man måste alltid se sliten och tråkig ut. Och gör vi inte det så måste man ifrågasätta föräldraskapet. Hur hinner du med att se ut så med så många barn? Varför är det självklart att man alltid kan gå i mysbyxor när man har blivit morsa?
”En vriden, oförskämd och osmaklig bild av morsor”
Bekvämligheten äter upp oss inifrån. Man byter ut sitt namn mot tråkig, trött och sliten! En vriden, oförskämd och osmaklig bild av morsor.
Varför ska vi hoppa i mysbyxorna på kommando när föräldraskapet har blivit ett faktum? Har jag missat några oskrivna lagar? Eller är det ett privilegium att få vara mysbyxemorsa?
När samhället utvecklades så gjorde moderjord det också. Jag läste någonstans att visst är en nyutsprungen nyponros något att hänföras över, men en överblommad vallmo har också sin skönhet. Och bara för att man fått det finaste man kan få så betyder inte det att man måste glömma bort att vara fin själv. Jag vill vara fin för det finaste – barnen!
Det är ju väldigt stereotypvinnligt att sätta sitt välmående på ytan men för mig så känns det bättre. Känner man sig fin så mår man lite finare. Jag är en överblommad vallmo men en vacker sådan och jag mår bra!
Det var ett tag sen jag skrev den här krönikan, och idag ramlade jag över den och fick en reminder. I lördags var jag fin, kände mig fin. Jag hade en dejt med dansgolvet och föll pladask. ”Tänk om någon hade sett våra partybilder vilket jävla liv det skulle bli då” Men varför? Bara för att man är förälder och mamma så betyder ju inte det att man slutar leva!? Jag är en lika bra mamma nu som innan bortsett från en viss antydan till baksmälla.
Mera disco åt morsorna!