Jag jobbar som undersköterska på ett demensboende. Och sedan jag började där så är jag inte längre rädd för att åldras. Jag är inte rädd för att barnen ska sätta mig på ett hem. Tänk att få ha det som haft det hemma eller ännu bättre. Man får ligga kvar i sängen på morgonen, ingen tidspressad personal som står och trampar och stressar för att de vet att de har elva personer till som de ska ha klara till ett visst klockslag. Nej hemma får man ligga och drar sig och det får man här också. Boendet är trivsamt, miljön är avslappnad och lokalerna inbringar harmoni. Nu pratar vi välfärd, vi pratar respekt för individen. Vi bakar, plockar blommor och spelar piano. Vi sitter och avnjuter tystnaden eller tonerna av Evert Tube. Annars kanske vi badar i våran pool och dricker en god vitamindryck.
Jag gillar den nya vården – den privata. Då vågar jag åldras…