Så blev det natt igen. Jag har alltid varit en riktig nattuggla, det är min tid på dygnet liksom. Jag behöver dessutom inte jättemånga timmars sömn. En del människor måste ju få sova sina åtta timmar annars blir det helt fel. Det kanske har med att göra att min kropp mitt psyke är van vid sena nätter och amning och blöjbyte och annat efter alla bebisar.
Men kroppen kan bli trött pga av annat. Just nu är jag trött, trött på mycket. Många frågar mig om Micke. Har ni skiljt er, bor ni inte ihop, vad händer? Bara för att man inte uppdaterar om varandra i sociala medier så behöver väl det nödvändigtvis inte bero på att man har skiljt sig? Och även om vi hade gjort det eller ska göra det så är väl det något mellan oss?! Ja vi exponerade oss under många antal år på bästa sändningstid, men för det så känner både jag och Micke att vi vill hålla vårt privata privat. Vi har det tufft, med olika saker. Ni som är i en relation förstår, allt är inte alltid bra och bara för att jag inte skriver om det så betyder det inte heller att jag försöker få det att framstå som att det alltid är bra. Herregud jag älskar Micke men skulle kunnat strypa människan när jag kom hem från NY och likadant tvärtom säkert. Sen kan det kännas jobbigt ibland. Jag är en skrivande själ, jag vill få ur mig så mycket saker och jag vill uttrycka mig. det liksom bara bubblar i mig. Någon gång kanske men inte nu.
Sen blir jag trött på människor i min omgivning som enbart ser till sin egen fördel. När någon trampar på mig som jag hjälp upp i denna bransch då blir jag förbannad! Hur kan man bara göra så? Är allt ett jävla falskspel? Det handlar om att komma upp till toppen och sen snacka ner alla andra för förhoppningsvis stå kvar där på toppen och hoppa ännu lite högre. Ta på sig offerkoftan få andra människors genuina omtanke! Hur långt kan en människa gå för att nå den där jävla toppen! Nää tacka vet jag kvinnor som lyfter varandra istället, inte baktalar och trycker ner andra! Jag har bloggat i många många år nu och jag trodde jag hade sett allt, men man lär så länge man lever. Jag har varit uppriktigt ledsen men sträcker istället på mig och är glad för den fina familj jag har och de fina vännerna som omger mig. Var rädd om era vänner!
Kan man bli trött på ogräs så är jag trött på det också efter idag. Jag fick ihop sådär åtta säckar med ogräs, gräs, pinnar och annat. Och ännu är inte trädgården klar. Jag vet inte hur många timmar jag har hållit på i trädgården idag, med vetskap om att jag måste fortsätta imorgon så känns det just nu tröstlöst. Men jäklar vad fint det blir när det är klart. Kämpa Madde! Jag hade hjälp av Engla-Freja, Wille och Adam. Eller ja Adam han går och filurar lite i sin egna värld han. Adam plocka bort stenarna från gräsmattan! Ja just det ja säger han och börjar om igen för sjuttioelfte gången.
Jag älskar dom så det gör ont ♥
Nu ska jag lägga mig i sängen bredvid mitt lilla hjärta. Och imorgon kavlar vi upp ärmarna och går ut och fortsätter.
Kram /Madeleien