I måndags fick Mathilde sitt 5 månadersvaccin. Och igår hade jag inplanerat en liten reklaminspelning på kontoret i Stockholm hos Bonnier Magazines & Brands, där jag jobbar. Jag borde ju vetat bättre kanske? Rutinerad 10 barnsmorsa osv. Sov i princip inget natten mellan måndag och tisdag och en tretimmar lång bilfärd med ledsen bebis i bilen upp till Stockholm var ingen bra kombo. Nu såhär i efterhand så borde jag givetvis bokat om för att det hela skulle gått liiiite smidigare. Men det som inte dödar det härdar hehe. Några stopp på vägen (kändes som hundra!) så kom vi till slut fram. Tack gud för att det inte var några köer eller annat stök på vägen. Givetvis skulle bebis få feber och bli dålig precis som förra gången vi vaccinerade. Ni vet ju vilken ångest jag hade sist också inför sprutorna. Och allt som rörde kring det 🙁 Ni kan läsa om det HÄR! Nåja denna gången hann jag inte få samma ångest för jag hade glömt bort att det var just vaccination denna gång.
Väl framme på inspelningen så möttes jag upp av sjukt gulliga kollegor. Världens bästa verkligen. Engla-Freja och Adam var taggade på att få vara med mamma på jobbet. De både tycker att det är himla roligt det här med tv och media. Efter alla säsonger i tv-rutan så har intresset för det stannat kvar hos vissa av barnen lite mera. Adam har stora planera på att bli en stor youtuber, och Engla-Freja är helt inne på samma linje. Vi får väl se helt enkelt.
Jag är både för och emot det. Jag vet ju baksidan av det hela om man säger så. Det är roligt jobb och har man intresset av det så är det ju såklart grymt att kunna jobba med. Samtidigt så vet jag också hur sjukt mycket tid det ligger bakom att sköta en youtubekanal. Speciellt om man måste fixa med allt själv och inte kanske har ett produktionsbolag bakom det hela som hjäper till att filma och klippa. Det ska vara roliga inslag, redigering och publicering. Allt tar tid. Och allt det här påverkar ju hela ens vardag vilket kanske inte är så svårt att räkna ut!? Ibland får jag ärligt talat ont i magen när jag ser hur mycket tid en del youtubers med barn lägger på det, för jag vet ju hur det funkar! Vad händer med att bara få vara barn!? Slippa kameror, inspelning och allt sådant?
Jag är helt säker på att det är mera jobb med att vara youtuber än att tex vara med i en riktigt tv-produktion. När man spelar in ett tvprogram då har man ett filmteam, en inslagsproducent, en producent, en koordinator och galet mycket folk omkring sig som jobbar med det. Man behöver inte tänka så mycket på jobbet bakom det färdiga resultatet, även om ens medverkan är ett stort jobb bara det. Men ni kanske förstår hur jag menar!? När man grejar med allt detta själv med egen youtubekanal så säger det sig självt att det är tufft!
Även om vi valt att dela med oss av vårt liv så är jag ändå ganska noga med integritet och ha båda fötterna på jorden. Jag har tex många gånger valt att inte gå på premiärer med barnen och familjen. Inte själv heller för den delen. Någon gång ibland, absolut det är jätteroligt och spännande. Och ibland hade jag velat närvara flera gånger men det har många gånger tyvärr också blivit bortprioriterat.
Men tänk alla de barn som hela tiden blir exponerade för detta – röda mattor, premiärer och blixtar av kameror. Jag vet inte, det här är ju bara mina tankar och mina funderingar, men kan inte för mycket av sådant här sabba lite av verkligheten? Vad får de för verklighetsbild? Och vad händer när man faller ner från toppen av berget och kanske måste bli en ”vanlig” unge igen utan allt det här? Sen blir många tyvärr oförtjänt av en jäkla massa dumt näthat, och när barn blir utsatt för det pga sina sociala medier så måste man ju någonstans som förälder överväga om det ens är värt det.
Man kan ju också se de här otroligt fina solskenshistorierna. Där folk som har blivit mobbade, mått dåligt och haft det skit vänt det till något fint genom sina sociala kanaler. Det är fantastiskt ♥
Det var inte det är jag skulle skriva om överhuvudtaget, bara tankar som flög förbi. Om mina kids blir youtubers återstår att se, men det krävs alltid noggrann övervägning och sunda förhållanden kring det. Viktigt ämne att diskutera om eftersom det ligger i tiden för vår utveckling.
Det blev en rolig och ”vågad” reklamfilm som jag ska visa mera av senare. Vi hade roligt 🙂
Min lilla minifashionista Engla-Freja. Hon är så himla söt i sin blus hon köpte på Gina. Helt galet att hon kan ha kläder från Gina ens en gång. Tur hon har förvaring under sängen så hon får plats med alla sina kläder 🙂
Vi fick en rundvandring på kontoret. Adam presenterade sig som Tja Adam Ilmrud youtuber! Hahaha unge! Daniel på bilden är head of influencer det är honom man pratar med om man vill tex vill annonsera på madeleineilmrud.se han är också numera Adams manger så vill ni göra schysst business med Adam så mejla Daniel HÄR! 😀
Själv fastnade jag mest i farten när Engla-Freja fotade mig. Vi myste lite i vasaparken, heter den så? Jag känner mig mest förvirrad i Stockholm.
Blev ett snabbt besök hos Maggan som förövrigt inte var hemma. Jag tänkte stjäla deras hund och skylla på städerskan men kom på att det inte troligtvis inte skulle gå hem i alla fall. Men Sten han stal mitt hjärta, gosigaste hunden. Micke vill i framtiden ha en liten norrländsk spets, själv är jag mera inne på en lurvtuffs som den här!
Vägen hem gick lite smidigare med Mathilde och det märktes att hon tyckte det var skönt att komma hem. Lilla skruttunge. Idag är hon piggare, både högt och lågt. Vill bara sitta upp hos mamma och får hon inte som hon vill så sjunger hon en bestämd trudelutt med sin allra högsta stämma.
Ikväll ska vi till Linköping, det vankas roligheter. Jag hoppas på att få en powernap innan jag sätter på mig fejset. EmmyLou är hemma från dagis idag för att hon fick flask krupp natten till idag så jag känner mig lagom groggy.
Nu ska det bli gott med lurre, undra vad köket bjudet på idag 🙂
Kram / Madeleine